Hypernova

En hypernova är en extremt energirik variant av en supernova.^[3] Orsaken till hypernovor vet man inte. Precis som supernovor bildas hypernovor av olika anledningar.^[6][7] De skulle kunna skapas när mycket stora stjärnor kollapsar vid slutet av sin existens^[8] eller vid sammansmältning mellan svarta hål, mellan neutronstjärnor eller mellan ett svart hål och en neutronstjärna.^[4] Resultatet blir ett svart hål och två extremt energirika plasmastrålar som vräks ut med nära ljusets hastighet, från dess magnetiska poler. Plasmastrålarna sänder ut intensiv gammastrålning och kan vara en förklaring till utbrott av gammastrålning i rymden. Sådana utbrott observerades för första gången av den militära satelliten Vela på 1960-talet och har studerats närmare sedan 1997.

Hypernova
Stjärnan Eta Carinae är en möjlig framtida hypernova. Huvudtyp: Kataklysmisk variabel Förkortning: SN 1c-BL[1][2] Karaktäristika: En extremt energirik variant av supernova[3] Bildas: ... genom att en mycket stor stjärna kollapsar eller genom sammansmältning av svarta hål, neutronstjärnor eller ett svart hål och en neutronstjärna[4] Antal: Mycket sällsynta, kanske 1 på 100 000 supernovautbrott[5]

Eftersom få stjärnor är så stora att de blir svarta hål, bör även antalet hypernovor vara litet. Några källor påstår att Eta Carinae^[9][10] på 7 500 ljusårs avstånd kan bli en hypernova inom en miljon år. Det finns vidare hypoteser om att energin som sänds ut från en hypernova tusentals ljusår bort skulle kunna förstöra allt liv på jorden, men en majoritet av vetenskapsmännen håller inte med om detta.

Se även

• Lista över hypernovor
• Nova
• Supernova
• Gammaburster
• Astronomi

Referenser

1. Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 11 februari 2020.
2. ”Variability types, General Catalogue of Variable Stars” (på engelska). Sternberg Astronomical Institute, Moskva, Ryssland. http://www.sai.msu.su/groups/cluster/gcvs/gcvs/iii/vartype.txt. Läst 11 februari 2020.
3. Hamuy, M.; Deng, J.; Mazzali, P. A.; Morrell, N. I.; Phillips, M. M.; Roth, M.; Gonzalez, S.; Thomas-Osip, J.; Krzeminski, W.; Contreras, C.; Maza, J.; González, L.; Huerta, L.; Folatelli, G. N.; Chornock, R.; Filippenko, A. V.; Persson, S. E.; Freedman, W. L.; Koviak, K.; Suntzeff, N. B.; Krisciunas, K. (2009). ”Supernova 2003bg: The First Type IIb Hypernova”. The Astrophysical Journal (The American Astronomical Society) 703 (2): sid. 1612-1623. http://iopscience.iop.org/0004-637X/703/2/1612/pdf/0004-637X_703_2_1612.pdf. Läst 16 oktober 2013.
4. Fraley, G. S. (1968). ”Supernovae Explosions Induced by Pair-Production Instability”. Astrophysics and Space Science (NASA Astrophysics) 2 (1): sid. 96–114. http://articles.adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-iarticle_query?1968Ap%26SS...2...96F&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 16 oktober 2013.
5. ”Hypernovor”. Kosmologika. http://www.kosmologika.net/Stars/Hypernovor.html. Läst 22 september 2013.
6. Iwamoto, K.; Nakamura, T.; Nomoto, K. I.; Mazzali, P. A.; Danziger, I. J.; Garnavich, P.; Kirshner, R.; Jha, S.; Balam, D.; Thorstensen, J. (2000). ”The Peculiar Type Ic Supernova 1997ef: Another Hypernova”. The Astrophysical Journal (The American Astronomical Society) 534 (2): sid. 660-669. http://iopscience.iop.org/0004-637X/534/2/660/pdf/0004-637X_534_2_660.pdf. Läst 16 oktober 2013.
7. Mazzali, P. A.; Deng, J.; Maeda, K.; Nomoto, K.; Umeda, H.; Hatano, K.; Iwamoto, K.; Yoshii, Y.; Kobayashi, Y.; Minezaki, T.; Doi, M.; Enya, K.; Tomita, H.; Smartt, S. J.; Kinugasa, K.; Kawakita, H.; Ayani, K.; Kawabata, T.; Yamaoka, H.; Qiu, Y. L.; Motohara, K.; Gerardy, C. L.; Fesen, R.; Kawabata, K. S.; Iye, M.; Kashikawa, N.; Kosugi, G.; Ohyama, Y.; Takada-Hidai, M.; Zhao, G. (2002). ”The Type Ic Hypernova SN 2002ap”. The Astrophysical Journal (The American Astronomical Society) 572 (1): sid. L61-L65. http://iopscience.iop.org/1538-4357/572/1/L61/pdf/1538-4357_572_1_L61.pdf. Läst 16 oktober 2013.
8. Gal-Yam, A.; Leonard, D. C. (2009). ”A Massive Hypergiant Star as the Progenitor of the Supernova SN 2005gl”. Nature 458 (7240): sid. 865–867. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303224705/http://hubblesite.org/pubinfo/pdf/2009/13/pdf.pdf. Läst 16 oktober 2013.
9. van Boekel, R.; Schöller, M.; Herbst, T. (18 november, 2003). ”Biggest Star in Our Galaxy Sits within a Rugby-Ball Shaped Cocoon”. European Organisation for Astronomical Research in the Southern Hemisphere (ESO). http://www.eso.org/public/news/eso0336/. Läst 16 oktober 2013.
10. Milan, Wil (7 mars, 2000). ”Possible Hypernova Could Affect Earth”. space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/astronomy/milan_eta_carinae_000307.html. Citat: "...What causes all this strange behavior in Eta Carinae is very simple: It’s enormous, more than 100 times the mass of our sun....at 7,500 light-years it’s still close enough to do some damage. However, the likely damage is not to humans directly, but to satellites and the upper atmosphere..."

Externa länkar

• Hypernova - på svenska
• Sciencedaily, 2003-04-07, It's A Nova … It's A Supernova … It's A HYPERNOVA
• 28 September 2000, Astronomy Bizarre: What the Heck is a 'Hypernova'
• NASA, 20 may 99: Brighter than an Exploding Star, It's a Hypernova!
• NASA, October 21, 1998: When stars go hyper ”En ny sorts nova slutar med en rejäl small”