Högmässa

En högmässa är den högtidliga nattvardsgudstjänst som firas på söndagar och helgdagar inom den Katolska kyrkan, Svenska kyrkan och flera andra kyrkor. Här beskrivs Svenska kyrkans högmässa, som genom 1986 års kyrkohandbok har fått en allmänkyrklig karaktär och påminner väsentligen om mässan i Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan. För en mer generell beskrivning, se mässa.

Högmässa i Växjö domkyrka. Juni 2010.

Högmässan bygger på stor församlingsaktivitet. Tanken är att Gudsfolket kommer tillsammans inför Gud, ber till honom och tar emot av honom (till exempel förlåtelsen, nattvarden). Högmässan har därför karaktär av lovsång inför Gud, undervisning om Jesus Kristus samt ödmjukhet inför Gud och varandra. Den skall dessutom spegla himmelrikets skönhet och ära Gud.

Högmässan är den vanligaste gudstjänsten i Svenska kyrkan. Tidigare användes även begreppet högmässa för huvudgudstjänster utan nattvardsfirande, det som numera kallas högmässogudstjänst eller söndagsgudstjänst.

Enligt 1686 års kyrkolag skulle högmässan börja klockan 08.00, vilket senare ändrades. Enligt ett kungligt brev från 1816 skulle högmässan börja klockan 10.00, året runt.^[1]

Högmässans ordning

I. Inledning

Ingångspsalm

Beredelsen (Beredelsetal, Syndabekännelse, Förlåtelsen)

Introitus

Herre, förbarma dig (Kyrie)

Lovsången (Gloria och Laudamus)

Dagens bön (Collecta)

II. Ordet

Textläsningar (Gammaltestamentlig text, epistel)

Gradualpsalm

Evangelium

Predikan

Trosbekännelsen (Credo)

Kyrkans förbön

III. Måltiden

Tillredelsen (Offertorium)

Lovsägelsen (Sursum corda, Prefation, Sanctus)

Nattvardsbönen med instiftelseorden (instiftelseorden, 1 Kor 11:23b-25, läses nästan alltid nuförtiden. Dock var det brukligt att sjunga instiftelseorden från åtminstone 1535 och ända fram till 1942 års handbok. Först då togs sjungna instiftelseord ur bruk) (här ett av flera alternativ):

Lovad vare du, himmelens och jordens Herre,

som förbarmat dig över oss

och utgivit din ende Son,

för att var och en som tror på honom

inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Vi tackar dig för den frälsning

du berett oss genom Jesus Kristus.

Sänd din Ande i våra hjärtan

att han må hos oss tända en levande tro.

Helga också genom din Ande detta bröd och vin,

gåvor av jordens frukt och människors arbete,

som vi bär fram inför dig.

Vi tackar dig för att vi genom dem

får del av Kristi kropp och blod.

Den natt då han blev förrådd

tog han ett bröd, tackade,

bröt det och gav åt lärjungarna och sade:

"Tag och ät.

Detta är min kropp

som blir utgiven för er.

Gör detta till min åminnelse."

Likaså tog han kalken, tackade

och gav åt lärjungarna och sade:

"Drick av den alla.

Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod,

som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.

Så ofta ni dricker av den,

gör det till min åminnelse."

Din död förkunnar vi, Herre,

din uppståndelse bekänner vi

till dess du kommer åter i härlighet.

Helige Fader, vi firar denna måltid

till åminnelse av din Sons lidande och död, ¨

uppståndelse och himmelsfärd.

Av livets bröd och välsignelsens kalk

ger du oss att äta och dricka

intill den dag då han kommer åter i härlighet.

Vi ber dig: Se till hans fullkomliga och eviga offer

med vilket du har försonat världen med dig själv.

Låt oss alla genom den helige Ande

förenas till en enda kropp

och fullkomnas till ett levande offer i Kristus.

Genom honom och med honom och i honom

tillhör dig, Gud Fader allsmäktig,

i den helige Andes enhet,

all ära och härlighet från evighet till evighet.

Amen.

Herrens bön

Brödsbrytelsen

Herrens frid (Pax)

O Guds Lamm (Agnus Dei)

Kommunionen

Tackbön

IV. Avslutning

Lovprisningen (Benedicamus)

Välsignelsen

Slutpsalm

Postludium

Se även

• Högmässogudstjänst

Källor

Fotnoter

1. Kerstin Doyle (12 februari 2010). ”Tiden för högmässan går mot allt senare på dagen” (på svenska). Dagen. http://www.dagen.se/tiden-for-hogmassan-gar-mot-allt-senare-pa-dagen-1.157622. Läst 11 december 2017.