Högkonjunkturen efter andra världskriget
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Efter andra världskrigets slut 1945 upplevde de flesta länder i västvärlden en långvarig högkonjunktur med ekonomisk tillväxt och låg arbetslöshet, som i stort sett varade fram till oljekrisen 1973, då lågkonjunkturen under 1970-talet tog vid.
1945 låg stora delar av världen i spillror, skadade av andra världskriget. 1947-1948 lades Marshallplanen fram.
Statsmakterna gjorde stora investeringar i utbildning, offentlig välfärd och infrastruktur. Ett exempel i Sverige var miljonprogrammet.
Historiker har flera olika tolkningar av vad som gjorde denna tillväxt möjlig. Det handlade bland annat om frihandel som blev möjlig genom Bretton Woods-systemet, och att många industriländer vid denna tid hade en gynnsam åldersstruktur, där en stor del av befolkningen var i vuxen ålder.
Under denna tid fick ungdomen mer fritid i många länder och en ungdomskultur växte fram, med bland annat rockmusik och popmusik. 1968 utbröt vänsterrevolter bland ungdomar i många länder.
Tidsepoken kallas också "Keynes ålder" (Age of Keynes)[1][2] efter nationalekonomen John Maynard Keynes.
Den politiske ekonomen Roger Middleton menar att "guldåldern" startade runt 1950[3]–medan Lord Skidelsky anger 1951.[4]
Se även
Referenser
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.