Grumman F6F Hellcat

	F6F Hellcat
	En F6F-3 Hellcat från divisionen VF-5 skapar kondensationsringar från propellerspetsarna i väntan på start från USS Yorktown den 20 november 1943. Yorktown attackerade mål på Marshallöarna för att understödja landstigningarna på Gilbertöarna.
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan
Besättning	1
Första flygning	26 juni 1942
I aktiv tjänst	1943 – 1954
Ursprung	USA
Tillverkare	Grumman
Antal tillverkade	12 275
Data
Längd	10,24 meter
Spännvidd	13,06 meter
Höjd	3,99 meter
Vingyta	31 m²
Vingprofil	NACA 23015.6 mod vingrot; NACA 23009 vingspets
Sidoförhållande	5,5
Tomvikt	4 190 kg
Max. startvikt	6 990 kg
Motor(er)	Pratt & Whitney R-2800-10W
Motoreffekt	1 491 kW
Propeller	4,0 meter trebladig Hamilton Standard
Prestanda
Max. hastighet	610 km/h
Räckvidd med; max. bränsle	1 520 km
Transporträckvidd	2 460 km
Max. flyghöjd	11 370 meter
Stigförmåga	17,8 m/s
Motoreffekt/vikt:	260 W/kg
Vingbelastning	184 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	6 × 12,7 mm M2 Browning
Bomber	upp till 1 800 kg
Raketer	6 × 127 mm HVAR
Ritning

Grumman F6F Hellcat var ett av amerikanska flottans viktigaste jaktflygplan under andra världskriget (F6F är amerikanska flottans kod: Första F:et betyder Fighter, 6 är löpnummer, det andra F:et står för tillverkaren Grumman, belägen på Long Island utanför New York). Hellcat var ett utomordentligt robust och fältmässigt flygplan, framdrivet av en Pratt & Whitney R-2800-motor på 2 000 hk. Beväpningen var 6 stycken 12,7 mm tunga kulsprutor, upp mot 1 ton bomber eller attackraketer. F6F kom i strid första gången i augusti 1943. Hellcat användes även av Royal Navys flygavdelning (Fleet Air Arm), samt efter kriget av Frankrike och Uruguay.