Loading AI tools
term som används inom ornitologi och taxonomi Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Gråtrutskomplexet (Larus argentatus-cachinnans-fuscus), alternativt sill- och gråtrutskomplexen,[1] är en term som används inom ornitologi och taxonomi kring en stor grupp med arter och underarter av gråmantlade trutar.
Gråtrutskomplexet har länge tjänat som exempel på diskussionerna som förs kring det biologiska artbegreppet. På grund av nya rön har flera populationer som tidigare sågs som underarter till gråtruten fått artstatus. Det pågår mycket forskning kring indelningen av denna grupp och det finns flera olika åsikter.[2][3]
Exempelvis bestämde Sveriges ornitologiska förening (sedan 2014 Birdlife Sverige) 2003 att dela upp arten gråtrut i de fyra arterna gråtrut (Larus argentatus), kaspisk trut (Larus cachinnans), medelhavstrut (Larus michaellis) och armenisk trut (Larus armenicus).
AERC's Taxonomic Advisory Committee (TAC), som består av taxonomiska kommittéer från de fem länderna Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige, rekommenderade sedan att även kanadatrut (L. smithsonianus) och de två östsibiriska gråa trutarna vegatrut (L. vegae) och mongoltrut (L. mongolicus) ska behandlas som egna arter.
De olika arterna har i få fall blivit föremål för större fältstudier, vilket komplicerar noggrannheten i klassificeringen. Arterna och underarterna i släkte Larus är också evolutionsmässigt unga.[1]
Gråtrutens tidigare underarter vegae och mongolicus anses behöva särskiljas från arten gråtrut. Vegae framträdde – i lag med bland andra fuscus, heuglini och smithsonianus – genom att en kaspisk klad spreds norr- och österut. Vegae och smithsonianus skiljs åt av Berings sund och anses inom ornitologin bete sig som två olika arter. 2016 beslöt BS taxonomikommitté att åtminstone rekommendera en utbrytning av vegae till en monotypisk art med namnet vegatrut (Larus vegae).[1]
I områdena kring Bajkalsjön lever den isolerade underarten mongolicus. Genetiska studier ger vid handen att den antingen uppkommit ur skiffertrut (Larus schistisagus) eller vegatrut, att någon av dessa spritt sig österut och därefter utvecklats vidare i isolering. Rekommendationen från BS från 2016 var att även låta mongolicus brytas ut till den nya arten mongoltrut (Larus mongolicus).[1]
Silltruten har hittills inkluderat de tre väst- och nordeuropeiska underarterna graellsii, intermedius och fuscus, heuglini (lever från Kolahalvön till Tajmyrhalvön) samt barabensis (Centralasien). De olika populationerna av fuscus och heuglini möts öster om Kolahalvön, men genom bland annat olika födosöksstrategier och valda habitat hålls de åtskilda. Heuglini och graellsii har i sin tur olika strategier vad gäller ruggning. 2016 bröt Birdlife Sverige även ut heuglini i den nya arten tundratrut (Larus heuglini).[1]
Längre söderut förekommer underarten barabensis, med ett häckningsområde från sydöstra delen av Uralbergen till norra Kazakstan. Någon ny "stäpptrut" förelås inte från BS, i avvaktan på vidare studier, och tills vidare inordnas den som en underart inom tundratrut. En annan underart till tundratrut är den omdiskuterade varieteten "taimyrensis"; den kan möjligen ha uppkommit som en hybrid mellan tundra- och vegatrut.[1]
Nedan listas de allmänt accepterade arterna alfabetiskt efter svenskt trivialnamn. Nyare och mindre etablerade artnamn listas med trivialnamn men inordnat under den tidigare huvudarten.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
