Grå tofsmes

Grå tofsmes^[2] (Lophophanes dichrous) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar, en asiatisk systerart till den europeiska tofsmesen.^[3]

Grå tofsmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Mesar Paridae
Släkte	Tofsmesar Lophophanes
Art	Grå tofsmes L. dichrous
Vetenskapligt namn
§ Lophophanes dichrous
Auktor	(Blyth, 1844)
Synonymer
Parus dichrous

Utseende

Grå tofsmes är en 12 centimeter lång fågel. Den har grå tofs och grå ovansida, ett vitaktigt halsband och orangebeige undersida.^[4]

Utbredning och systematik

Grå tofsmes förekommer från Kashmir till södra Kina och delas upp i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

• Lophophanes dichrous kangrae – förekommer i barrskogar från Kashmir till norra Indien (Uttar Pradesh)
• Lophophanes dichrous dichrous – barrskogar från västra Nepal till Arunachal Pradesh och södra Tibet
• Lophophanes dichrous dichroides – nordöstra Tibet till sydvästra Kina (norra Sichuan, Qinghai, Gansu och Shaanxi)
• Lophophanes dichrous wellsi – nordöstra Myanmar och södra Kina (västra Sichuan och nordvästra Yunnan)

Vissa erkänner även underarten izzardi med utbredning från östra Nepal till sydvästra Kina (sydöstra Xizang).^[5]

Utbredningsområdet för grå tofsmes.

Släktestillhörighet

Tofsmesarna placerades tidigare i släktet Parus, men detta har delats upp i ett antal mindre släkten efter genetiska studier.^[6][7]

Levnadssätt

Grå tofsmes förekommer i löv- och blandskog mellan 2000 och 4240 meters höjd,^[1] i Himalaya med ek och rhododendron. Den livnär sig mest av ryggradslösa djur och larver. Fågeln är rätt skygg och diskret, och ses i par eller små grupper. Den häckar från april till åtminstone juni och bygger ett bo av mossa, djurhår och fjädrar tre till sju meter ovan mark i ett trädhål. Arten är stannfågel eller kortflyttare i höjdled.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen är inte uppskattad men rapporteras vara vanlig i östra Himalaya, ovanlig i västra Himalaya, sydöstra Tibet och sydvästra Kina men väldigt talrik i norra Sichuan.^[8]