Fetärna

Fetärna^[1] (Gygis alba) är en tropiskt levande fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.^[2]

Fetärna
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj	Måsfåglar Laridae
Släkte	Gygis Wagler, 1832
Art	Fetärna G. alba
Vetenskapligt namn
§ Gygis alba
Auktor	(Sparrman, 1786)
Utbredning

Kännetecken

Utseende

Fetärnan är en liten (28-33 cm), helvit tärna med vanligen mörkare handpennespolar, svartaktig näbb, svarta ben och en diagnostisk svart fläck kring ögat. Ungfågeln liknar den adulta men har mörka fläckar på hjässa och nacke, bruna och beige band eller fjäll på ovansidan och vingtäckarna samt brunspetsade stjärtfjädrar.^[3]

Fetärna i Seychellerna.

Ägg från fetärna

Underarten microrhyncha (se nedan) är något mindre, har grundare kluven stjärt, större svart ögonfläck, vitaktiga handpennespolaroch tydligt smalare, helsvart näbb.^[4]

Läten

Fetärnan yttrar gutturala och tjattrande "heech heech" eller "griich griich".^[5]

Utbredning och systematik

Fetärnan häckar på tropiska öar i både Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Utanför häckningstid sprider den sig och kan ses utmed kusterna från Chile och Colombia till Nya Zeeland och utmed Asiens östra och södra kuster från Kina till Indien, på öarna i Indiska oceanen och utmed södra Afrikas kust. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[2]

• Gygis alba alba – häckar på öarna Fernando de Noronha, Trinidade, Ascension och Sankta Helena i Atlanten
• candida/leucopes-gruppen
  • Gygis alba candida – häckar i Seychellerna och Maskarenerna genom Indiska oceanen till sydcentrala och östcentrala Stilla havet, inklusive Norfolkön, Kermadecöarna, Karolinerna, Hawaiiöarna, Clipperton utanför västra Mexiko, Isla del Coco (Costa Rica och troligen Malpelo utanför västra Colombia
  • Gygis alba leucopes – häckar på Henderson Island och Pitcairn Island i sydöstra Stilla havet
• Gygis alba microrhyncha – häckar i Marquesasöarna, Phoenixöarna och Lineöarna

Tillfälligt har den påträffats i Panama, Japan och Sydkorea samt på Bermuda.

En, två eller tre arter?

Underarten microrhyncha upphöjs till egen art av bland andra Birdlife International och IUCN^[6], Gygis microrhyncha, på grund av avvikande utseende.^[7] Författare till sentida studier argumenterar för att de bör betraktas på en och samma art, baserat på genetik och morfologi.^[8] Birdlife International och IUCN urskilde 2022 även underartsgruppen candida till en egen art, Gygis candida baserat på skillnader i utseende och läte..^[9][10]

Levnadssätt

Fetärnan dyker efter sin föda, mestadels av småfisk, men också bläckfisk och kräftdjur. Den häckar på vanligtvis vegetationstäckta korallöar, i träd och buskar eller i steniga sluttningar och klippbranter. Unikt för måsfåglarna bygger fétärnan inget bo utan lägger sitt enda ägg direkt i en trädklyka eller på ett palmblad. Orsaken tros vara att det minskar risken för parasiter, något som kan få andra sjöfåglar att överge en hel koloni.^[5][11]

Parande fetärnor.

Fetärneunge.

Status

IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, alla som livskraftiga.^[12][6][9] Underartsgruppen candida ökar i antal, medan alba och microrhyncha anses ha stabila populationsutvecklingar.

Referenser

1. Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
2. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
3. Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
4. del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Little White Tern (Gygis microrhyncha). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467311 22 januari 2019).
5. Gochfeld, M., Burger, J., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Common White Tern (Gygis alba). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54054 22 januari 2019).
6. Birdlife International 2012 Gygis microrhyncha Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 22 januari 2015.
7. Pratt, H.D., Bruner, P.L. & Berrett, D.G. (1987) A Field Guide to the Birds of Hawaii and the Tropical Pacific. Princeton Univ. Press, Princeton, New Jersey.
8. Yeung, N.W., Carlon, D.B. & Conant, S. (2009). Testing subspecies hypothesis with molecular markers and morphometrics in the Pacific White Tern complex. Biological Journal of the Linnean Society 98(3): 586–595.
9. Birdlife International 2022 Gygis candida . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 22 januari 2023.
10. Pratt, H.D. 2020. Species limits and English names in the genus Gygis (Laridae). Bulletin of the British Ornithologists' Club 140(2): 195-208.
11. Houston, D.C. (1978) "Why do fairy terns Gygis alba not build nests?" Ibis 121 (1): 102 - 104 doi:10.1111/j.1474-919X.1979.tb05023.x
12. Birdlife International 2022 Gygis alba . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 22 januari 2023.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör fetärna.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Gygis alba.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org