Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ferdinand är en yttre retrograd irreguljär måne till Uranus. Den upptäcktes av den 13 augusti 2001, och fick den tillfälliga beteckningen S/2001 U 2. Den är också betecknad Uranus XXIV.
Ferdinand | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | Matthew J. Holman John J. Kavelaars Dan Milisavljevic Brett J. Gladman |
Upptäcktsdatum | 13 augusti 2001[1][2] (bekräftad 2003[1]) |
Beteckningar | |
Alternativnamn | Uranus XXIV (24) S/2001 U 2 |
Uppkallad efter | Ferdinand |
Omloppsbana | |
Banmedelradie | 20430000 km |
Excentricitet | 0,3993 |
Siderisk omloppstid | 2790,03 d |
Medelanomali | 26,163° |
Inklination | 169,793° (till ekliptikan) |
Longitud för uppstigande nod | 217,35° |
Medelrörelse | 0,1290311°/d |
Periapsisargument | 156,298° |
Måne till | Uranus |
Propra banelement | |
Periapsisprecession | 747,3 a |
Precession för uppstigande nod | 1001,7 a |
Fysikaliska data | |
Medelradie | 6 km (uppskattat) |
Area | ≈ 1300 km2 (uppskattat)[3] |
Volym | ≈ 4200 km3 (uppskattat) |
Massa | ≈ 5,4 × 1015 kg (uppskattat) |
Medeldensitet | 1,3 g/cm3 (förutsagt) |
Albedo | 0,04 (förutsagt)[3] |
Temperatur | ≈ 65 K (uppskattat) |
Den är uppkallad efter sonen till kungen av Neapel i William Shakespeares pjäs Stormen.
Ferdinand är den yttersta kända månen till Uranus. Av detta följer en retrograd, måttligt lutande men mycket excentrisk bana. Diagrammet illustrerar banparametrarna av retrograda irreguljära månar till Uranus (i polära koordinater) där banexcentriciteten representeras av segment som sträcker sig från pericentrum till apocentrum.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.