Österrikiska inbördeskriget

Österrikiska inbördeskriget (tyska: Österreichischer Bürgerkrieg), även Februariupproret (tyska: Februarkämpfe) avser de politiska strider som den 12–16 februari 1934 ägde rum i huvudsakligen i Wien och andra större österrikiska städer mellan den österrikiska regeringen under Faderländska frontens Engelbert Dollfuß samt socialdemokraternas väpnade kampavdelning, Republikanska skyddsförbundet. Dollfuß, som tidigare satt naziströrelsen i landet ur spel, hade sedan en parlamentarisk kris i mars 1933 styrt enväldigt, följt av planer på ett väpnat socialistiskt maktövertagande. Striderna avslutades med seger för regeringsstyrkorna och den paramilitära Heimwehr-milisen, som stödde regeringen. Tio socialdemokratiska ledare som fängslats i samband med striderna avrättades senare av regeringen.

Österrikiska inbördeskriget
Del av Mellankrigstiden
Regeringstrupper ur Bundesheer den 12 februari 1934.
Ägde rum 12–16 februari 1934 Plats Österrike, i huvudsak Wien Resultat Avgörande seger för österrikiska regeringen
Stridande
Österrikes regering Heimwehr	SDAPÖ (Republikanischer Schutzbund)
Befälhavare och ledare
Engelbert Dollfuß	Richard Bernaschek
Styrka
Hela Bundesheer, okänt antal Heimwehr, tiotusentals	Cirka 80 000 man, varav 17 500 i Wien
Förluster
105–118 döda, 319 sårade	137–1000 döda, 399 sårade, åtskilliga fängslade (varav 10 avrättade)

Som en följd av striderna infördes den 1 maj 1934 genom dekret den så kallade Majförfattningen (Maiverfassung), vilken ombildade Österrike till en korporativ diktatur (Ständestaat, formellt Förbundsstaten Österrike) efter fascistiska principer. Dollfuß styrde landet diktatoriskt till sin död, följd av efterträdaren Kurt von Schuschnigg till de tyska truppernas intåg i mars 1938.