Försvarsområden

Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområde och kallades försvarsområde. Inom varje försvarsområde ingick ett antal försvarsområdesgrupper (Fogrupp), vilka var en sammansatt stridsgrupp som i styrka var något under en brigad, det vill säga gruppen bestod av mellan en och fyra stridande bataljoner. Ett försvarsområde leddes av försvarsområdesbefälhavaren, som i regel även var chef för ett försvarsområdesregemente.

Karta över indelning av försvarsområden år 1943.

Historik

Försvarsområden 1914-1918

Med anledning av första världskrigets utbrott och mobiliseringen 1914 upprättades samma år fyra särskilda försvarsområden: Norrbottens, Gävleborgs, Norra Upplands och Norrköpings försvarsområden. Områdena gränsade till Ryssland eller låg längs ostkusten. Försvarsområdeschefen var högste ansvarig inom området för landstormens mobiliserade enheter hösten 1914 samt för skyddstruppsförbanden november 1914 till december 1918. Efter neutralitetsvaktens upphörande i december 1918 fungerade försvarsområdena som en avvecklingsorganisation när det gällde anläggningar, förråd och etablissemang som nyttjats av skyddstrupper och landstorm. Avvecklingen var avslutad i april 1919. Norrbottens försvarsområde hade också som uppdrag att bygga värn och andra fasta anläggningar, införskaffa förläggningslokaler och upphandla förråd för gränsförsvarets räkning. Försvarsområdet fick även ansvar för interneringen av rysk militär personal som kom över gränsen från Finland innan de fördes vidare söderut.^[1]

Försvarsområden 1942-2000

Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena tillkom ursprungligen med syftet att underlätta territorialförsvarets samordning med civilförsvaret. Försvarsområdena motsvarades tidigare av inskrivningsområdena från 1885.

Åren 1973–1975 reformerades försvarsområdena, genom organisation i lägre regional och lokal instans (OLLI). Tanken med omorganisationen var att minska antalet mobiliseringsmyndigheter, då varje regemente inom ett försvarsområde före reformen ansvarat för sin mobilisering. Med OLLI-reformen knöts merparten av försvarsområdena samman med ett utbildningsregemente som därigenom bildade ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet blev ett så kallat A-förband, medan övriga förband inom försvarsområdet blev så kallat B-förband. A-förbandet ansvarade därför för hela mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Till exempel hade Värmlands regemente (I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9), som båda tillhörde Värmlands försvarsområde (Fo 52), före reformen sitt eget mobiliseringsansvar. Genom reformen slogs Värmlands regemente (I 2) samman med Värmlands försvarsområde (Fo 52) och bildade Värmlands regemente (I 2/Fo 52). Det blev därigenom ett A-förband och övertog mobiliseringsansvaret från Bergslagens artilleriregemente (A 9). Bergslagens artilleriregemente blev ett B-förband.

Reformen innebar även att regementschefen i egenskap av försvarsområdesbefälhavare (Fobef) kunde samordna mobiliseringen av brigaderna och försvarsområdesförbanden (Fo-grupper), vilket gav bättre förutsättningar för samordnad krigsplanering inom försvarsområdet.^[2]

Antalet mobiliseringsmyndigheter reducerades genom OLLI-reformen. Fyra nya myndigheter inrättades: försvarsområdesregemente, utbildningsregemente (inom samma ort som försvarsområdesregementet), utbildningsregemente (inom samma försvarsområde fast på annan ort) och Norrbottens gränsjägare (saknade utbildningsregemente).

Förbanden som organiserades inom respektive försvarsområde var i regel "utmönstrade" fältförband. 8-10 år efter grundutbildning av förbanden till brigaderna, överfördes personalen till försvarsområdesförband (Fo-grupper). Fo-grupperna ledde i regel i strid förband av bataljons storlek. I vissa fall förekom även förband av brigads storlek. Ett exempel är 6. pansargruppen, som avvecklades som brigad, men där pansarbataljonerna kvarstod i organisationen.

Genom försvarsutredning 1988, försvarsbeslutet 1992 och försvarsbeslutet 1996 återkom försvarsområdena som självständiga staber. Samtliga försvarsområden avvecklades i samband med Försvarsbeslutet 2000. Försvarsområdenas uppgifter övertogs till viss del av de nybildade Militärdistriktsgrupperna, till exempel Västerbottensgruppen och Livregementets grenadjärgrupp. Genom försvarsbeslutet 2004 avvecklades militärdistriktsgrupperna, och ersattes av utbildningsgrupper. Dessa grupper är endast en stödjande funktion för Hemvärnet. Den 1 januari 2013 upprättas fyra stycken militärregioner, vilka kommer organiseras på liknande sätt som de tidigare försvarsområdena. Det vill säga i den formen att de kommer att vara underställda och knutna till ett regemente.

Fo 1–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 11	Malmö försvarsområde Malmö försvarsområde	1942–1976 1976–1997	– Södra skånska regementet	Fick 1976 gemensam administration med Södra skånska regementet Uppgick 1998 i Skånes försvarsområde
Fo 12	Ystads försvarsområde	1942–1946		Uppgick 1947 i Malmö försvarsområde
Fo 13	Helsingborgs försvarsområde	1942–1946		Uppgick 1947 i Malmö och Kristianstads försvarsområden
Fo 14	Kristianstads försvarsområde Kristianstads försvarsområde Kristianstads försvarsområde Skånes försvarsområde	1942–1975 1975–1994 1994–1997 1998–2000	– Norra skånska regementet Skånska dragonregementet Skånska dragonregementet	Fick 1975 gemensam administration med Norra skånska regementet. Överfördes 1994 till Skånska dragonregementet. Namnändrat 1998 till Skånes försvarsområde
Fo 15	Blekinge försvarsområde	1942–1946
Fo 15	Karlskrona försvarsområde	1947–1990	Blekinge kustartilleriförsvar
Fo 16	Växjö försvarsområde Kronobergs försvarsområde	1942–1974 1990–1997	– Kronobergs regemente	Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde
Fo 16/18	Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde	1974–1990	Kronobergs regemente
Fo 17	Jönköpings försvarsområde Jönköpings försvarsområde Smålands försvarsområde	1942–1946 1974–1997 1998–2000	– Norra Smålands regemente Smålands regemente
Fo 18	Kalmar försvarsområde Kalmar försvarsområde Kalmar försvarsområde	1942–1974 1990–1994 1994–1997	– – Kalmar regemente	Uppgick 1974 i Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde. Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde

Fo 2–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 21	Gävleborgs försvarsområde Gävleborgs försvarsområde	1942–1966 1982–1997	– Hälsinge regemente	Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 22	Östersunds försvarsområde Jämtlands försvarsområde	1942–1974 1974–1997	– Jämtlands fältjägarregemente	– Uppgick 1998 i Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
Fo 23	Härnösands försvarsområde Västernorrlands försvarsområde Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde	1942–1974 1974–1997 1998–2000	– Västernorrlands regemente Västernorrlands regemente	– – Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 24	Hemsö försvarsområde	1942–1957	–	Uppgick 1957 i Härnösands försvarsområde
Fo 25	Sundsvalls försvarsområde	1947–1955	–	Upplöstes 1955 och fördelades geografiskt på Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde

Fo 3–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 31	Halmstads försvarsområde Hallands försvarsområde Hallands försvarsområde	1942–1958 1958–1975 1975–2000	– – Hallands regemente	Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 32	Göteborgs försvarsområde Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde Göteborgs och Bohus försvarsområde Västra Götalands försvarsområde	1942–1958 1958–1975 1975–1997 1998–2000	– Göteborgs kustartilleriförsvar Västkustens militärkommando Västkustens marinkommando	Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 33	Göteborgs skärgårds försvarsområde	1942–1958	–	Uppgick 1958 i Göteborgs försvarsområde
Fo 34	Uddevalla försvarsområde Älvsborgs försvarsområde Älvsborgs försvarsområde	1942–1958 1958–1975 1975–1998	– – Älvsborgs regemente	Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde
Fo 35	Skövde försvarsområde Skaraborgs försvarsområde	1942–1974 1974–1997	– Skaraborgs regemente	Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde

Fo 4–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 41	Linköpings försvarsområde Östergötlands försvarsområde	1942–1975 1975–1997	– Livgrenadjärregementet	Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 42	Norrköpings försvarsområde	1942–1953	–	Uppgick 1953 i Linköpings försvarsområde
Fo 42	Gotlands försvarsområde	1983–2000	Gotlands militärkommando
Fo 43	Strängnäs försvarsområde Södermanlands försvarsområde Södermanlands och Östergötlands försvarsområde	1942–1973 1973–1997 1998–2000	– Södermanlands regemente Södermanlands regemente	Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 44	Stockholms försvarsområde Stockholms försvarsområde Stockholms försvarsområde	1942–1975 1975–1984 1984–2000	– Livgardets dragoner Svea livgarde
Fo 45	Norrtälje försvarsområde	1942–1946	–	Fördelades 1947 på Stockholms försvarsområde och Uppsala försvarsområde
Fo 46	Stockholms skärgårds försvarsområde Vaxholms försvarsområde	1942–1946 1947–1975	– –	Uppgick 1975 i Stockholms kustartilleriförsvar
Fo 47	Uppsala försvarsområde Uppsala försvarsområde Uppsala och Västmanlands försvarsområde	1942–1974 1974–1997 1998–2000	– Upplands regemente Upplands regemente
Fo 48	Västerås försvarsområde Västmanlands försvarsområde Västmanlands försvarsområde Västmanlands försvarsområde	1942–1974 1974–1990 1990–1994 1994–1997	– Upplands regemente – Västmanlands regemente	Uppgick 1998 i Uppsala och Västmanlands försvarsområde
Fo 49	Gävle försvarsområde Gävleborgs försvarsområde	1966–1973 1973–1982	– Hälsinge regemente	Beteckningsbyte 1982 till Fo 21 på grund av överflyttning till Nedre Norrlands militärområde

Fo 5–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 51	Örebro försvarsområde Örebro försvarsområde	1942–1975 1975–2000	– Livregementets grenadjärer
Fo 52	Karlstads försvarsområde Värmlands försvarsområde	1942–1973 1973–2000	– Värmlands regemente
Fo 53	Falu försvarsområde Kopparbergs försvarsområde Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde	1942–1973 1973–1997 1998–2000	– Dalregementet Dalregementet	Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 54	Mora försvarsområde	1942–1953	–	Uppgick 1953 i Falu försvarsområde

Fo 6–

Beteckning	Namn	Aktiv	Försvarsområdesregemente	Anmärkning
Fo 61	Umeå försvarsområde Västerbottens försvarsområde	1942–1973 1973–2000	– Västerbottens regemente	Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 62	Storumans försvarsområde	1942–1966	–	Uppgick 1966 i Umeå försvarsområde
Fo 63	Bodens försvarsområde Bodens försvarsområde Bodens försvarsområde Norrbottens försvarsområde	1942–1975 1975–1994 1994–1997 1998–2000	– Bodens artilleriregemente – –
Fo 64	Luleå försvarsområde	1942–1946	–	Uppgick 1947 i Bodens försvarsområde
Fo 65	Jokkmokks försvarsområde	1942–1975	–	Uppgick 1975 i Bodens försvarsområde
Fo 66	Kiruna försvarsområde Kiruna försvarsområde	1942–1975 1975–1997	– Lapplands jägarregemente	– Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde
Fo 67	Morjärvs försvarsområde Kalix försvarsområde	1942–1946 1947–1997	– –	– Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde

Se även

• Sveriges militärterritoriella indelning

Referenser

Noter

1. Krigsarkivets beståndsöversikt del 3. 1994. sid. 269-277
2. Riksdagen.se Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1973 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret; given Stockholms slott den 16 februari 1973 Läst 6 augusti 2011

Tryckta källor

• Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
• Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011

Webbkällor

• Försvarsmaktens nationella ledning