Europamästerskapet i fotboll 1968
tredje upplagan av Europamästerskapet i fotboll Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Europamästerskapet i fotboll 1968 var den tredje upplagan av Europamästerskapet i fotboll. Slutspelet spelades i Italien den 5 juni till 10 juni 1968. Till denna upplaga hade turneringen omorganiserats från "Europacupen för landslag" till Europamästerskapet. Man hade även infört ett gruppspel i kvalificeringsomgångarna. Fyra lag deltog i slutspelet i Italien, där man spelade semifinaler, match om tredjepris samt final. Värdlandet bestämdes efter kvalturneringen, varför även Italien var tvunget att kvalificera sig.[1]
| Evenemangsfakta | |||
|---|---|---|---|
| Datum | 5–10 juni 1968 | ||
| Arrangör | Uefa och FIGC | ||
| Värdnation | Italien | ||
| Arenor | 3 arenor i 3 orter | ||
| Deltagare | |||
| Nationer | 4 | ||
| Statistik | |||
| Matcher | 5 | ||
| Mål | 7 (1,4 per match) | ||
| Publik | 299 233 (59 847 per match) | ||
| Flest mål | Dragan Džajić (2 mål) | ||
| Mästare | Italien (1:a titeln) | ||
| Finalist | Jugoslavien | ||
| Trea | England | ||
| Fyra | Sovjetunionen | ||
| |||
| |||
Kvalspel
Kvalificerade nationer
England
Italien (värdnation)
Jugoslavien
Sovjetunionen
Arenor
- Stadio San Paolo, Neapel - Kapacitet: 72 800
- Stadio Comunale, Florens - Kapacitet: 47 000
- Stadio Olimpico, Rom - Kapacitet: 86 500
Slutspel
Sammanfatta
Perspektiv
Slutspelsträd
| Semifinaler | Final | ||||||
 Italien (SS) |
0 | ||||||
 Sovjetunionen |
0 | ||||||
| Italien (om) |
1 (2) | ||||||
 Jugoslavien |
1 (0) | ||||||
| Bronsmatch | |||||||
| Jugoslavien |
1 |  England |
2 | ||||
| England |
0 | Sovjetunionen |
0 | ||||
Semifinaler
| 5 juni 1968 | Italien |
0 – 0 (e.fl.) | Sovjetunionen |
Stadio San Paolo | ||
| 18:00 UTC+1 |
(0 – 0) Rapport |
Neapel Publik: 68 582 Domare: Kurt Tschenscher (Västtyskland) |
||||
Italien vidare efter slantsingling
| 5 juni 1968 | Jugoslavien |
1 – 0 | England |
Stadio Artemio Franchi | ||
| 21:15 UTC+1 |
Dragan Džajić  86′ |
(0 – 0) Rapport |
Florens Publik: 21 834 Domare: José María Ortiz de Mendíbil (Spanien) |
|||
Bronsmatch
| 8 juni 1968 | England |
2 – 0 | Sovjetunionen |
Stadio Olimpico | ||
| 15:00 UTC+1 |
Bobby Charlton 39′ Geoff Hurst 63′ |
(1 – 0) Rapport |
Rom Publik: 68 817 Domare: István Zsolt (Ungern) |
|||
Final
| 8 juni 1968 | Italien |
1 – 1 (e.fl.) | Jugoslavien |
Stadio Olimpico | ||
| 21:15 UTC+1 |
Angelo Domenghini 80′ |
(0 – 1) Rapport |
39′ Dragan Dzajic |
Rom Publik: 68 817[2] Domare: Gottfried Dienst (Schweiz) |
||
- Omspel
| 10 juni 1968 | Italien |
2 – 0 | Jugoslavien |
Stadio Olimpico | ||
| 21:15 UTC+1 |
Luigi Riva 12′ Pietro Anastasi 31′ |
(2 – 0) Rapport |
Rom Publik: 32 866[3] Domare: José María Ortiz de Mendíbil (Spanien) |
|||
Målskyttar
(Endast slutspel)
2 mål
1 mål
- Luigi Riva
- Angelo Domenghini
- Pietro Anastasi
- Geoff Hurst
- Bobby Charlton
Källor
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.