Karesuando landskommun

Karesuando landskommun var en tidigare kommun i Norrbottens län. Centralort var Karesuando och kommunkod 1952–1970 var 2524. Kommunen omfattade ett område motsvarande den nuvarande Karesuando församling/Karesuando distrikt och var Sveriges nordligaste.

Karesuando landskommun Enontekis landskommun Före detta kommun
Land	Sverige
Landskap	Lappland
Län	Norrbottens län
Kommun, nu	Kiruna kommun
Centralort	Karesuando
Inrättad	1 januari 1874
ur	Karesuando socken
Upphörd	31 december 1970
Uppgått i	Kiruna kommun
Befolkning, areal
Areal	6 532 kvadratkilometer (1952)
Läge
Kommunen i länet.
Koordinater	68°26′27″N 22°28′50″Ö
Utsträckning	SCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
Tingslag	Jukkasjärvi och Karesuando tingslag (1948-01-01–) Karesuando tingslag (–1947-12-31)
Koder och länkar
Kommunkod	2524
Redigera Wikidata

Administrativ historik

Karesuando landskommun (från början också kallad Enontekis landskommun, därefter Karesuando landskommun från 1907 och framåt) inrättades den 1 januari 1874 i Karesuando socken (även kallad Enontekis socken) i Karesuando tingslag i Lappland när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft i Lapplandssocknarna^[1].

Kommunreformen 1952 påverkade inte indelningarna i området, då varken Västerbottens eller Norrbottens län berördes av reformen.^[2]

1 januari 1971 slogs Karesuando samman med Kiruna stad och bildade den nya Kiruna kommun.^[3]

Kyrklig tillhörighet

I kyrkligt hänseende tillhörde landskommunen Karesuando församling.

Kommunvapen

Karesuando landskommun förde inte något vapen.

Geografi

Treriksröset, punkten där gränserna mellan Sverige, Norge och Finland sammanfaller, är Sveriges nordligaste punkt och även finländska fastlandets västligaste punkt.

Karesuando landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 6 531,80 km², varav 6 265,90 km² land.^[2]

Tätorter i kommunen 1960

I Karesuando landskommun fanns tätorten Karesuando, som hade 337^a invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i kommunen var då 23,3 procent.^[4]

Näringsliv

Vid folkräkningen den 31 december 1950 var kommunens befolknings huvudnäring uppdelad på följande sätt:^[5]

• 67,6 procent av befolkningen levde av jordbruk med binäringar
• 8,7 procent av offentliga tjänster m.m.
• 6,7 procent av industri och hantverk
• 4,7 procent av samfärdsel
• 4,1 procent av handel
• 1,2 procent av gruvbrytning
• 0,5 procent av husligt arbete
• 6,4 procent av ospecificerad verksamhet.

Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade bland annat 60,0 procent med jordbruk och boskapsskötsel och 7,7 procent med skogsbruk. Endast 6 av förvärvsarbetarna (1,2 procent) hade sin arbetsplats utanför kommunen.^[5]

Politik

Mandatfördelning i valen 1950-1966

Valår	V	S	ÖVR	C	FP	M	Grafisk presentation, mandat och valdeltagande	TOT	%	Könsfördelning (M/K)
1938			15				15	15		15
1942	2		9		4		2 9 4	15		14
1946	4	4			4	3	4 4 4 3	15		14
1950	1	9	4			1	1 9 4 1	15	53,4	15
1954		5	8		1	1	5 8 1 1	15	62,2	14
1958		6	5		4		6 5 4	15	46,1	14
1962		6	6		3		6 6 3	15	58,8	15
1966		10	1	1	1	2	10 1 1 1 2	15	62,4	15
Övriga 1950 var De förenade partierna (3), samt 1 gemensamt för De förenade partierna och Socialdemokraterna Övriga 1954 var Kommunens väl (3), Samernas väl (2), För kommunens välfärd (2), För kommunens bästa (1) Övriga 1958 var Kommunens väl (3), Samernas väl (2) Övriga 1962 var Kommunens väl (4), Samernas väl (1), Kommunens sämsta (1) Övriga 1966 var Samernas väl
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Referenser

Fotnoter

^a Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 405. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.^[6]

1. ”SCB: Femårsberättelse för Västerbottens län 1871-1875”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924095310/http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/BISOS%20H/Befallningshavandes%20femarsberattelser%20H%20Vasterbottens%20lan%20Historisk%20statistik%201800-talet%201871%201872%201873%201874%201875.pdf. Läst 21 september 2012.
2. (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 6* & 122. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
3. Per Andersson: Sveriges kommunindelning 1863-1993, Draking, Mjölby 1993, ISBN 91-87784-05-X, s. 99
4. (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 33. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
5. (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, IV, Totala räkningen: folkmängden efter yrke i kommuner, församlingar och tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1954-10-08. sid. 190-191. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_4.pdf. Läst 30 juni 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
6. (PDF) Folk- och bostadsräkningen den 1 november 1965, II. Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967. sid. 128. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1965_2.pdf. Läst 19 augusti 2015 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.