Emil Adolf von Behring, före 1901 Behring, född 15 mars 1854 i Hansdorf, Västpreussen, död 31 mars 1917 i Marburg, var en tysk läkare och bakteriolog.
Emil von Behring | |
Född | Emil Adolf Behring[1] 15 mars 1854[2][3][4] Ławice, Polen |
---|---|
Död | 31 mars 1917[2][3][4] (63 år) Marburg[5] |
Begravd | Behring-Mausoleum[6] |
Medborgare i | Kejsardömet Tyskland och Konungariket Preussen |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin |
Sysselsättning | Immunolog, universitetslärare, fysiolog, fackboksförfattare, läkare, bakteriolog |
Arbetsgivare | Philipps-Universität Marburg Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Charité |
Maka | Else von Behring (g. 1896–) |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1901)[7][8] Hedersdoktor vid Universidad Nacional Autónoma de México (1910) Hedersdoktor vid Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Cameron Prize (Edinburghs universitet) | |
Redigera Wikidata |
Efter att ha arbetat som assistent under Robert Koch fick von Behring 1893 professors titel och blev kort därefter utnämnd till professor i hygien i universitetet i Halle. År 1895 övertog han ledningen för Institut für experimentelle Therapie und Hygiene vid universitetet i Marburg och upptäckte under sitt arbete, att organismen har en förmåga att bilda motgifter mot bakteriegifter.
Hans upptäckter var grunden till immunitetsläran och de i dag så viktiga behandlingarna med vaccin och serum. De ledde också till framställningen av antidifteriserum, där de första försöken på människor ägde rum i slutet av 1891. Detta blev grunden för att Behring tilldelades det första Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1901.
Bland hans arbeten märks Die praktischen Ziele der Blutserumtherapie (1892), Das Tetanusheilserum (1892), Die Geschichte der Diphterie (1893) samt Allgemeine Therapie der Infektionskrankheiten (1900).
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.