Karta från 1858 över Eksjö stad och de tillhörande ägorna.
Eksjö stad fick sina stadsrättigheter år 1403 av Erik av Pommern.
Den inrättades som kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) från och med den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.
Den 1 januari 1949 (enligt beslut den 21 maj 1948) inkorporerades Eksjö landskommun, omfattande 105,88 km² (varav 99,80 km² land) och 1024 invånare. I avseende på fastighetsredovisningen inkorporerades också Eksjö socken i staden.[1]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0584[6] som motsvarar den omfattning staden med dess landskommun hade kring 1950, vilket innebär att sockenkoden också används för Eksjö socken.
Eken syftar förmodligen på ortnamnet och finns på ett bevarat sigillavtryck från 1439. Vapnet fastställdes 1949 och 1974 lät kommunen registrera det gamla stadsvapnet som kommunens vapen.
Norra Storgatan i Eksjö, 1947.
Eksjö stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 127,84 km², varav 117,84 km² land.[1] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1957 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 128,84 km², varav 120,86 km² land.[7]
Tätorter i staden 1960
I Eksjö stad fanns tätortenEksjö, som hade 8973 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 88,5procent.[8]
Vid folkräkningen den 31 december 1950 var huvudnäringen för stadens befolkning uppdelad på följande sätt:[9]
Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade bland annat 18,3procent med övriga inom offentliga tjänster m.m. (vilket omfattade militär verksamhet), 12,1procent med varuhandel, 9,8procent med hälso- och sjukvård samt personlig hygien, 9,8procent i metallindustrin, 9,1procent med byggnadsverksamhet samt 6,4procent med samfärdsel. 0,9procent av stadens förvärvsarbetare hade sin arbetsplats utanför kommunen.[9]
.jpg)
