Stentoftenstenen

Stentoftenstenen, med signum DR 357, är en runsten i Sölvesborgs stad, Listers härad i Blekinge. Stenen påträffades 1823 på Sölvesborgs slotts ägor nära Sölvesborgsviken.^[1] Nu är den placerad i Sölvesborgs kyrkas vapenhus. Utanför kyrkan står runstenen Sölvesborgsstenen, DR 356, som även den är flyttad hit.^[2]

Stentoftenstenen
Stentoftenstenen
Signum	DR 357
RAÄ-nr	14:1(3)
Område	Blekinge
Placering	Sölvesborgs kyrkas vapenhus
Koordinater	56.06201°N 14.60971°Ö / 56.06201; 14.60971
Tillkomsttid	ca 500-700 e.Kr

Stenen stod länge i en kåltäppa som tillhörde Sölvesborgs slott, på en stenlagd markbit som hette Stentoften, helt nära den gamla borgruinen. Den var omgärdad av fem större skarpkantade stenar som bildade en femkant runt den.^[1] Därefter flyttades stenen till kyrkans vapenhus och fastsattes vid väggen.^[3]

Inskriften är ristad med den urnordiska futharkens runor och texten löper nerifrån och upp i sex rader, varav de tre sista böjer sig i en båge utmed stenens avrundade topp. Budskapet är en förbannelseformel.^[4] Stenen kan dateras till tiden mellan år 500 - 700 e.Kr^[1] och den översatta inskriften följer nedan:

Inskriften

Translitterering av runraden:

§AP niuhAborumz ¶ niuhagestumz ¶ hAþuwolAfz gAf j ¶ hAriwolAfz (m)A--u snuh-e ¶ hidez runono fe(l)(A)h ekA hed¶erA
§AQ niu hAborumz ¶ niu hagestumz ¶ hAþuwolAfz gAf j ¶ hAriwolAfz (m)A--u snuh-e ¶ hidez runono fe(l)(A)h ekA hed¶erA
§B ginoronoz
§C herAmAlAsAz ¶ ArAgeu we(l)Aduds←→sA þAt
§D bAriutiþ^[5]

Normalisering till urnordiska:

§AP <niuha>borumz <niuha>gestumz Haþuwulfz gaf j[ar], Hariwulfz ... ... haidiz runono, felh eka hedra
§AQ niu habrumz, niu hangistumz Haþuwulfz gaf j[ar], Hariwulfz ... ... haidiz runono, felh eka hedra
§B ginnurunoz.
§C Hermalausaz argiu, Weladauþs, sa þat
§D briutiþ.^[5]

Översättning till nusvenska:

Åt Niuha-borna, åt Niuha-gästerna gav Haduwulf (Halfr) äring. Hariwulf (Härjolf), sonen, snodde (detta). Detta är runornas hemlighet. Jag dolde här maktrunor. Rolös för perversitet, svekdöd, [vare] den detta bryter.

Den första raden (A) har två något olika tolkningar, märkta P och Q. Texter inom taggar '< >', avser upplöst chiffer.^[6]

Niuha antas vara landet, förmodligen Lister, vars allra yttersta udde Nogersund (Noger-Nioha), kan vara den plats där man tror att norrmän klev i land och bosatte sig under folkvandringstiden.

Se även

• Alfabetisk lista över runinskrifter
• Lista över Blekinges runinskrifter
• Sverige under folkvandringstiden
• Istabystenen
• Rävsalastenen

Källor

• 100 Svenska Runinskrifter, Åke Ohlmarks, sid 214, Bokförlaget Plus,1978, ISBN 91-7406-110-0
• Runinskrifter i Sverige, Sven B F Jansson, sid 26, Almqvist & Wiksell Förlag AB, 1984, ISBN 91-20-07030-6

Fotnoter

1. ”Runstenarna vid Sölvesborgs kyrka”. fotevikens museum. Arkiverad från originalet den 25 april 2018. https://web.archive.org/web/20180425203405/http://www.fotevikensmuseum.se/sweden/blekinge/solves/solve.htm. Läst 30 mars 2016.
2. ”Runinskrifter.net – DR 356”. www.runinskrifter.net. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200810012809/https://www.runinskrifter.net/signum/DR/356. Läst 18 september 2019.
3. 100 Svenska Runinskrifter, Åke Ohlmarks, sid 214, Bokförlaget Plus,1978, ISBN 91-7406-110-0
4. Runinskrifter i Sverige, Sven B F Jansson, sid 26, Almqvist & Wiksell Förlag AB, 1984, ISBN 91-20-07030-6
5. Samnordisk runtextdatabas, DR 357 $U, 2014
6. Rundata för Windows 3:0: Hjälp för Rundata för Windows: Specialtecken