Loading AI tools
upprorskrig i Mexiko 1926–1929 Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Cristeroupproret eller Cristerokriget var ett upprorskrig 1926 till 1929, som ägde rum i Mexiko. Upproret var ett svar på Mexikanska revolutionen. Anledningen var förföljelserna som den meхikanska staten, de urbana eliterna och egendomsägarna riktade mot bondeklassen och den katolska tron.[1] Namnet Cristero kommer av Kristus, som upprorsmännen ansåg sig strida för. Deras stridsrop åkallade Kristus Konungen och Vår Fru av Guadalupe.
Cristeroupproret | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Upprorsledare med flaggan. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Mexikos militär | Cristeros |
1917 antogs förändringar i Mexikos författning (Constitución Política de los Estados Unidos Mexicanos que reforma la del 5 de febrero de 1857) som gjorde den med sekulär, från att ha varit relativt kristendomsvänlig. Konstitutionen förbjöd nureligiösa ordnar, förbjöd religiös verksamhet utanför religiösa byggnader (som regeringen hade konfiskerat) och begränsade prästerskapets verksamhet, samt skiljde kyrka och stat. Många av lagens stadganden upprätthölls inte, eller bara selektivt. President var vid denna tidpunkt Venustiano Carranza, som dock störtades i en statskupp av Álvaro Obregón. När så Plutarco Elías Calles valdes som president 1924, började myndigheterna följa lagens bokstav och prästerskapet förbjöds att kritisera regeringen offentligt.
Dessutom infördes under 1920-talet jordreformer, som drabbade många bönder genom att kyrkojord som brukats av småbönder konfiskerades av staten och såldes till rika stadsbor.
Detta fick den katolska befolkningen att försöka ändra politiken. De organiserade sig såväl politiskt som kulturellt. Folket började bojkotta regeringen och vägrade medverka i deras åtgärder; kyrkan slutade även hålla mässa. Biskoparna manade tillsammans med påven Pius XI på de troende. Så höll det på till 1926 då dessa åtgärder blev för kostsamma för de inblandade. I augusti samma år började dock beväpnade grupper skjuta mot polis och gendarmeri. Vid ett tillfälle tog dessa sin tillflykt till en kyrka, som dock stormades med många döda som följd. Myndigheterna försökte aktivt hitta de protesterande, vilket fick fler att ansluta sig till dem. René Capistrán Garza blev en av upprorsledarna. Hans manifest av 1 januari 1927, A la Nación ("Till nationen"), deklarerade att nu var det formellt uppror.
Detta var upprorsmännens stridsrop. De hade initiala framgångar men saknade militär utbildning och förmåga. Exempelvis 23 februari 1927, så besegrade de i San Francisco del Rincón regeringens trupper. 1928 var de upp emot 10 000 man starka (även kvinnor deltog). Vid ett arméuppror försökte de vinna en avgörande seger, vilket misslyckades. Den amerikanska Ku Klux Klan stödde den meхikanska regeringens kamp ekonomiskt.[2]
I detta läge började de båda parterna förhandla. I slutet av juni 1929 nåddes en uppgörelse. Regeringen vann stora delar av den, men inte alla delar. Exempelvis lovades amnesti, men 500 Cristero-ledare och 5 000 anhängare dödades efter krigets slut. Före kriget fanns det 4 500 präster som tjänade folket, men efter kriget var det bara 334 kvar.[3][4] De övriga hade antingen tvingats i landsflykt, fördrivits eller mördats.[3][5] 1935 fanns det i 17 delstater inga präster alls.[6]
I USA samlade Columbus riddare in pengar till stöd för Cristeros och försökte förmå den amerikanska regeringen att diplomatiskt intervernera. Ku Klux Klan å sin sida samlade in pengar till stöd för den mexikanska regeringsarmén.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.