Christopher Falkengréen

Christopher Falkengréen, född 12 oktober 1722 i Karlskrona, död 22 april 1789 i Stockholm, var en svensk friherre av ätten Falkengréen, riksråd och viceamiral. Han var son till amiral Abraham Falkengréen och hans hustru Christina, född Hammar. Han förblev ogift.

Christopher Falkengréen
Född	12 oktober 1722[1][2][3] Karlskrona[4], Sverige
Död	22 april 1789[1][2][3] (66 år) Stockholm[5][2][3]
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker, sjöofficer
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag Riksdagen 1760–1762, Riksdagen 1765–1766, Riksdagen 1769–1770 och Riksdagen 1771–1772 (1760–1772) Chef för Skärgårdsflottan (1767–1770) Ordförande, Amiralitetskollegium (1776–1789)
Föräldrar	Abraham Falkengréen
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1773) Kungliga Serafimerorden (1778)
Redigera Wikidata

Biografi

Falkengréen var vid Göteborgseskadern 1742 och vid 21 års ålder, 1743, blev han antagen till löjtnant vid flottan och tjänstgjorde vid amiralitetet. Han ingick 1745 i fransk sjötjänst och kommenderade 1746 fregatten Le Volage, om 32 kanoner, mot ett engelskt örlogsskepp, med dubbelt så stark bestyckning, samt uthärdade en mördande strid i sju timmar. Slutligen tvungen att ge sig till fången, utväxlades han kort därefter från engelsmännen. Han deltog sedermera med utmärkelse i kriget i Flandern och erhöll fullmakt som fregattkapten.

1746 befordrades Falkengréen i svensk tjänst till kaptenlöjtnant, 1750 till kapten. Som fartygschef på HMS Drottningholm deltog Falkengréen till en expedition till Finland 1751. Ett år senare 1752, befordrades han till kommendörkapten. 1755 skickades han med HMS Uppland på en kryssning mot marockanerna. Falkengréen var chef för kadettkåren 1757 och befordrades efterhand till schoutbynacht 1765, chef för galärflottan 1767 och vice amiral 1769.

Vid 1760–1762 och 1765–1766 års riksdagar, som Falkengréen bevistade, framträdde han bland Augustin Ehrensvärds mest utpräglade motståndare och gjorde sig i allmänhet känd som en ivrig mössa. Han var också medlem av det sexmannaråd, som vid förberedelserna till 1769 års riksdag förvaltade partiets valkassa och inkallades vid dess seger våren 1772 i rådet, där han bibehölls efter revolutionen. År 1771 blev han hugnad med friherrlig värdighet, utnämndes han 1776 till president i Amiralitetskollegium och två år senare till serafimerriddare.

Christopher Falkengréen var den förste ordinarie ledamoten i Kungliga Örlogsmannasällskapet, invald 1771. Han var sällskapets hederspreses 1771–1789. Falkengréen var ledamot av Vetenskapsakademien från 1778 och har i sitt fack utgivit två vetenskapliga arbeten: Evolutioner till sjös 1752 och Galérflottans och marinens kommendering 1769.

Utnämningar

• Löjtnant 1742
• Kaptenlöjtnant 1746
• Kapten 1747
• Kommendörkapten 1752
• Kommendör 1762
• Schoutbynacht 1765
• Viceamiral 1767

Källor

• Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3), sidan 73

Referenser

1. Christopher Falkengréen, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.^{[källa från Wikidata]}
2. Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon, 1906, s. 324, läs online.^{[källa från Wikidata]}
3. Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 2 C—F, vol. 2, Albert Bonniers Förlag, 1944, s. 488, läs onlineläs online.^{[källa från Wikidata]}
4. Adelsvapen-Wiki, läs online.^{[källa från Wikidata]}
5. Theodor Westrin (red.), Nordisk familjebok : Egyptologi - Feinschmecker, vol. 7, 1907, s. 1310, läs onlineläs online.^{[källa från Wikidata]}

Externa länkar

• Falkengren, Kristofer i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
• Oscar Nikula: Christopher Falkengréen i Svenskt biografiskt lexikon (1956)