Charles Émile François-Franck

Charles Émile François-Franck, född 1849 i Paris, död där 12 september 1921, var en fransk läkare.

Charles Émile François-Franck
Född	7 maj 1849[1] Paris
Död	12 september 1921[1] (72 år) Paris
Medborgare i	Frankrike
Sysselsättning	Läkare, patolog, fysiolog
Arbetsgivare	Collège de France
Utmärkelser
La Caze-priset från Académie des sciences (1889)[2] Riddare av Hederslegionen (1891)[3] Officer av Hederslegionen[3]
Redigera Wikidata

François-Franck var efter vunnen doktorsgrad en längre tid assistent hos Étienne-Jules Marey och blev 1904 dennes efterträdare som professor vid Collège de France. Han utförde en mängd viktiga undersökningar rörande dels blodomloppets, dels det centrala nervsystemets fysiologi och ägnade sig därjämte som specialist i hjärt- och kärlsjukdomar åt medicinsk praxis. Särskilt beaktansvärda är hans med stor teknisk skicklighet utförda arbeten över de vasomotoriska nerverna. Bland hans många skrifter kan nämnas Leçons sur les fonctions motrices du cerveau (1885).