Paul Cézanne, född 19 januari 1839 i Aix-en-Provence,[3] död där 22 oktober 1906,[3] var en fransk målare. Han var en av de viktigaste europeiska bildkonstnärerna under det sena 1800-talet.[3] Han inspirerade bland annat Pablo Picasso[4] och utvecklingen mot kubism, och han ses som den enskilt viktigaste pionjären inom utvecklingen av det moderna måleriet.[3]
Paul Cézanne | |
Foto cirka 1861 | |
Född | 19 januari 1839 Aix-en-Provence |
---|---|
Död | 22 oktober 1906 (67 år) Aix-en-Provence |
Begravningsplats | Cimetière Saint-Pierre[1] |
Nationalitet | Frankrike |
Föräldrar | Louis-Auguste Cézanne Anne Elisabeth Aubert[2] |
Make/maka | Marie-Hortense Fiquet (g. 1886–) |
Konstnärskap | |
Fält | Måleri |
Utbildning | Aix-Marseille Université, Académie Suisse och Université Paul Cézanne Aix-Marseille III |
Rörelse | Postimpressionism |
Signatur | |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Cézanne målade mest stilleben av bland annat äpplen och apelsiner, figurkompositioner och landskap från södra Frankrike.[5] Hans Kortspelarna såldes 2011 för rekordsumman 300 (eller 250[6]) miljoner dollar.
Biografi
Bakgrund
Cézanne inledde sitt konstnärskap som tioåring, då han tecknade för en munk i klosterskolan hemma i Aix-en-Provence. Detta följdes av olika kurser i teckning och målning, anordnade vid stadsmuseet.[3]
1861 avbröt han de juridikstudier som han inlett tre år tidigare, lämnade Aix-en-Provence och tog upp sina konststudier i Paris. Där misslyckades han att bli antagen till École des Beaux-Arts, i förhoppning att bli etablerad som Salongsmålare. Istället hämtade han fortsättningsvis inspiration via kontakter med andra av Paris unga bildkonstnärer, hos namn som Monet, Pissarro, Renoir och Manet. Dessutom genomförde han egna studier av kända målningar som hängde på Louvren.[3]
Tidigt måleri
Cézannes tidiga period, som brukar benämnas den "romantiska", inleddes med hans första bevarade tavlor från 1858 och avslutades när han 1872 vistades i Auvers-sur-Oise. Typiska verk för denna period är Poetens dröm (1859–1860), En ny Olympia (1870) och personporträttet Achille Empéraire (1867–1870).[3]
Från 1872 och till 1877 anslöt Cézannes måleri tätt till Pissarros och de andra samtida impressionisterna. Av de totalt åtta impressionistutställningar som anordnades åren 1874–1886 deltog han i två (1874 och 1877).[3]
Postimpressionismen
Därefter lämnade Cézanne kretsen kring impressionisterna, för en mer självständig "postimpressionistisk"[6] utveckling som har beskrivits som revolutionerande. Han bytte måleriteknik och bytte ut sitt murande av färglager med smala palettknivar mot användandet av en tunn, laserande färg. Denna applicerade han på duken med korta, parallellt anlagda penselstreck. Dessutom utvecklade han ett raffinerat perspektiv runt färgens användning, där även modelleringen av föremålen togs i beaktande.[3]
Detta ledde till en helt ny attityd till bildskapandet inom bildkonsten, där illusion ersattes av konstruktion. Målarens överväganden hängde i första hand samman med målardukens reella begränsningar; Cézanne menade att det var på dukens yta som konstverket skapades, inte bakom denna. Han markerade sitt frigörande från konstverket som ett "fönster", genom att bryta upp det sammanhållna perspektivet via användandet av många olika blickpunkter. Föremålen på hans bilder kunde även variera i skala, oavsett deras verkliga storlek. De olika rumsplanen i bilden staplades på varann likt teaterscenens olika kulisser, något som ytterligare förstärkte målardukens tvådimensionella karaktär.[3]
Senare år
1882 flyttade Cézanne från Paris och återvände till födelsestaden Aix-en-Provence. Han arbetade med stor kraft vidare i långa sviter av stilleben, landskapsmålningar och personporträtt. Han letade efter en "formel" som kunde tydliggöra hans eget måleri. Under det sista årtiondet av hans liv återkom han regelbundet till "badare", ett motiv som enligt honom själv tog fram olika sidor av hans konst. Den största av dessa tavlor, De stora baderskorna (även känd som Badande kvinnor[3]) arbetades på mellan åren 1898 och 1905 och var vid hans död 1906 oavslutad.[3]
Cézanne var sedan barndomen vän med författaren Émile Zola, och de båda lämnade Aix-en-Provence för Paris.[7] Dock blev de två ovänner, och Cézanne bröt vänskapen med Zola då han ogillade vad Zola 1886 hade skrivit om honom i boken L'Œuvre (Konstnärsliv).
Betydelse och i kulturen
1895 arrangerades en 150 tavlor stor retrospektiv utställning i Paris, vilket gav en ny konstnärsgeneration chansen att upptäcka Cézannes måleri och konstnärliga problematik alltsedan 1860-talet. Denna problematik fortsatte att ge inspiration åt hela den tidigaste generationen av modernistiska konstnärer, i färganalysen hos fauvister och densamma vad gällde formen hos kubisterna.[3]
Cézannes landskap gav inspiration åt Georges Braque och Pablo Picasso då de skapade den stil som kom att kallas för kubism.[4] Cézanne skulle kunna karakteriseras som bron mellan impressionismen och kubismen, och i målningar som Montagne Sainte-Victoire (1885) samt Madame Cézanne (1887) syns impulser som senare plockades upp av både kubismen och fauvismen.
Cézannes betydelse som föregångare för den moderna konsten har på senare år lett till ökad och förnyat intresse. Hans Kortspelarna såldes 2011 för rekordsumman 300 (ibland noterad som 250[6]) miljoner dollar.[8]
När man ska förklara kubismen citerar man ofta ur ett brev av Cézanne:
” | Betrakta naturen genom cylindern, sfären och konen. Allting i rätt perspektiv så att varje sida hos ett föremål eller ett plan är riktat mot en central punkt. | „ |
Cézanne är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum.[9] 1993 sammanställdes Cézannes korrespondens av John Rewald.[3]
Asteroiden 6674 Cézanne är uppkallad efter honom.[10]
Bildgalleri
- Den hängdes hus (1873), Musée d'Orsay.
- Assiette à bord bleu et fruits (mellan 1879 och 1880)
- Madame Cézanne with Hydrangeas (cirka 1882–1886)
- Stilleben (u. å.)
- Montagne Sainte-Victoire (cirka 1887)
- Stilleben med fruktkorg (1888–1890).
- Harlekin (cirka 1888 till 1890)
- Campagnes de Bellevue (från 1892 till 1895)
- Kortspelarna (1892–1895)
- Stilleben med statyett (1895)
- Självporträtt (cirka 1895)
- De stora baderskorna (1906)
Referenser
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.