Taki
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Taki[2] eller oxgems[3] (Budorcas taxicolor) är ett partåigt hovdjur som tillhör underfamiljen Caprinae. Djuret har tidigare ansetts vara myskoxens närmaste släkting, men senare forskning baserad kring mitokondriellt DNA visar på närmare släktskap med får[4]. Takin är Bhutans nationaldjur.
| Taki Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Caprinae |
| Släkte | Budorcas Hodgson, 1850 |
| Art | Takin B. taxicolor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Budorcas taxicolor | |
| Auktor | Hodgson, 1850 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
_in_Korkeasaari_Zoo,_Helsinki,_Finland.jpg)
Djuret har en grov kroppsbyggnad och liknar mera ett nötkreatur än en get. Kroppslängden ligger mellan 1 och 2,3 meter,[2] och därtill kommer en 7 till 12 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 70 och 140[2] centimeter och vikten mellan 150 och 400 kilogram. Pälsens färg varierar beroende på utbredningsområdet mellan ljusbrun, rödaktig, gulaktig och svartbrun. På djurets rygg finns en längsgående smal strimma som är mörkare. Extremiteterna är jämförelsevis korta och hovarna breda. Hos bägge kön finns kraftiga horn. De växer först till sidan och sedan uppåt och bakåt.
Takin lever i bergsregioner öster om Himalayas huvuddel. Utbredningsområdet sträcker sig över nordöstra Indien, Bhutan och norra Myanmar samt över sydvästra Kina, alltså östra Tibet och delar av provinserna Gansu, Shaanxi, Sichuan och Yunnan. Arten vistas i höjder mellan 1000 och 4250 meter över havet men vanligen i närheten av trädgränsen. Under vintern vandrar den vanligen till lägre regioner med tätare växtlighet.
Takier letar vanligen på morgonen och senare på eftermiddagen efter föda, vid kallt väder även mitt på dagen. Under sommaren bildas stora flockar av upp till 200 individer som består av honor, ungdjur och unga hannar. Äldre hannar lever ensamma och ansluter sig bara för parningen som sker under sensommaren till en av flockarna. Under vintern delas flocken i mindre grupper med fyra till tjugo exemplar.
Födan utgörs på sommaren av blad från träd och buskar samt under vintern av kvistar och barr.
Efter dräktigheten som varar i sju till åtta månader föder honan vanligen bara ett ungdjur, tvillingar förekommer sällan. Ungdjuret följer modern redan efter några dagar och efter ett till två månader börjar ungdjuret med fast föda. Efter ungefär nio månader slutar honan att ge di och efter cirka 2,5 år är ungarna könsmogna.
Det största hotet utgörs av förstöringen av levnadsområdet samt av jakt. IUCN listar arten som sårbar (vulnerable) och två av artens fyra underarter som starkt hotade (endangered).
I några avhandlingar förekommer påståendet att det gyllene skinnet som blir omnämnt i grekisk mytologi syftar på päls från en taki. Teorin uppkom troligtvis på grund av den gyllene pälsen som finns hos en av underarterna. Å andra sidan är det inte sannolikt att grekerna redan vid denna tid hade kännedom om dessa djur från östra Asien.
Artens ställning i underfamiljen är inte utredd. På grund av överensstämmelser i kroppsbyggnaden och skallens form anses ibland myskoxen som artens närmaste släkting, men teorin är omstridd.
Inom arten skiljs mellan fyra underarter.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
