Biskopsmössa (svamp)

Biskopsmössa eller brun hattmurkla (Gyromitra infula) är en svampart.^[3] Den beskrevs först av Jakob Christan Schaeffer och fick sitt nu gällande namn av Lucien Quélet 1886. Biskopsmössa ingår i släktet stenmurklor och familjen Discinaceae.^[4][5][6] Artens status i Sverige är "reproducerande".^[6] Inga underarter finns listade.^[4]

Biskopsmössa
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Svampar Fungi
Stam	Sporsäcksvampar Ascomycota
Klass	Pezizomycetes
Ordning	Skålsvampar Pezizales
Familj	Discinaceae
Släkte	Stenmurklor Gyromitra
Art	Biskopsmössa Gyromitra infula
Vetenskapligt namn
§ Gyromitra infula
Auktor	(Schaeff.) Quél. 1886
Synonymer
Physomitra infula (Schaeff.) Boud. 1907[1] Helvella infula Schaeff. 1774[2]

? Den mykologiska karaktären hos biskopsmössa:
hymenium: slät		hatt: välvd		skivtyp: inte tillämpbart		ätlighet: giftig
fot: bar			sporavtryck: gul		ekologi: saprofyt

Biskopsmössan, som är vanlig i hela Sverige, betraktades fram till slutet av 1970-talet som en god matsvamp utan avkokning. Numera avråds dock från förtäring av den, då alla arter i släktet Gyromitra antas innehålla större eller mindre mängder gyromitrin. Därtill förväxlas den lätt med lömsk biskopsmössa (se nedan). Biskopsmössorna anses därtill av många som smaklösa.^[7]

Förväxlingsrisk

Biskopsmössan förväxlas lätt med den giftigare svampen lömsk biskopsmössa (Gyromitra ambigua, även kallad giftig hattmurkla, storsporig biskopsmössa).^[8] Lömsk biskopsmössa innehåller giftet gyromitrin, som man nu vet även vid låga doser kan ha cancerogena egenskaper på lång sikt, och inte heller förtäring efter avkok är därför att rekommendera.^{[källa behövs]} Gyromitrin är ett mycket starkt gift, och att andas in ångor från svampen då den förvaras i bilen eller under torkning, räcker för förgiftningssymptom.

Lömsk biskopsmössa har dock en något skrynkligare och mörkare hatt och dess fot är något mera lilafärgad än biskopsmössans fot. Dessutom växer lömsk biskopsmössa ofta direkt på marken, medan biskopsmössan ofta växer på nedbrutna stubbar och stockar.

Källor

1. Boud. (1907) , In: Hist. Class. Discom. Eur. (Paris):35
2. Schaeff. (1774) , In: Fung. Bavar. Palat. 4:105
3. Quél. (1886) , In: Enchir. fung. (Paris):272
4. Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
5. Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
6. Dyntaxa biskopsmössa
7. Nya Svampboken, Pelle Holmberg och Hans Marklund s. 205-206.
8. Svampguiden, läst den 19 november 2014

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör biskopsmössa.
  Bilder & media