Loading AI tools
fransk-svensk professor i fysik Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Anne Geneviève L'Huillier Wahlström (franskt uttal: [an lɥi.je]), född 16 augusti 1958[18] i Paris, är en fransk-svensk fysiker verksam vid Lunds universitet, där hon leder en attofysikgrupp. Hon tilldelades Nobelpriset i fysik 2023 tillsammans med Pierre Agostini och Ferenc Krausz "för experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia”.[19]
Anne L'Huillier | |
Född | Anne Geneviève L'Huillier[1] 16 augusti 1958[2][3] (66 år) Paris[2] |
---|---|
Medborgare i | Frankrike och Sverige |
Utbildad vid | École normale supérieure de Fontenay-aux-Roses Université Pierre-et-Marie-Curie, doktorsexamen, [4] |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
Arbetsgivare | Lunds universitet (1995–1996)[5] Lunds universitet (1997–)[6] |
Make | Claes-Göran Wahlström (g. 1994–)[3] |
Släktingar | Henrik Wahlström |
Utmärkelser | |
Prix Aimé-Cotton (1990)[7] Göran Gustafssonpriset i fysik (1998) L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset (2011) Hedersdoktor vid Pierre och Marie Curies universitet (2013)[8] Carl Zeiss forskningspris (2013) Emmy Noether Distinction for Women in Physics (2014)[9] Hedersdoktor vid Jenas universitet (2015) Max Born Award (2021)[10] Wolfpriset i fysik (2022)[11] BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Award (2022)[12] Officer av Hederslegionen (2022)[1] Nobelpriset i fysik (2023)[13] Kommendör av Hederslegionen (2023)[14] Davisson–Germer-priset för atomfysik eller ytkemi (2024)[15] Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (2024)[16] Hedersdoktor vid Universitetet i Bordeaux (2024)[17] Riddare av Hederslegionen Medlem av Optical Society of America Medlem av American Physical Society | |
Webbplats | länk |
Redigera Wikidata |
Anne L'Huillier började sin universitetskarriär på École normale supérieure(fr) i Fontenay-aux-Roses i Frankrike 1977,[20] där hon tog examen i teoretisk fysik och matematik 1979.[21] 1980 bytte hon inriktning till experimentell fysik då hon började forska inom höghastighetslasrar på CEA (Commissariat à l’Energie Atomique) i Saclay,[20] och disputerade 1986 med sin avhandling "Multielectron multiphoton ionization" vid Université Pierre-et-Marie-Curie.[21] 1986 fick hon en permanent tjänst på CEA, och samma år gjorde hon postdoktorala forskningar på Chalmers tekniska högskola.[22]
Från 1987 och framåt började hon forska på de effekter som sker när ultrakorta laserpulser interagerar med gaser, bland annat deltog hon i ett experiment där forskarna för första gången upptäckte högharmonisk generering med ett pikosekunders lasersystem. På initiativ av Claes-Göran Wahlström kom hon med sin forskningsbakgrund till Lunds universitet 1992 för att arbeta med institutionens nya femtosekunders lasersystem.[23][22] 1994 flyttade hon permanent till Lund, där hon blev lektor 1995 och professor 1997.[22] Runt år 2000 började hon forska på attosekunders lasersystem, vilket bland annat kunde användas för att studera elektroners rörelser i realtid och kemiska reaktioner på atomnivå.[24] 2003 kunde hennes forskargrupp slå världsrekord med den minsta laserpulsen någonsin på 170 attosekunder.[25]
Hon invaldes 2004 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien[26] och blev 2012 ordinarie ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens avdelning VII.[27] Hon var ledamot av Nobelkommittén för fysik mellan 2007 och 2015.[21] 2013 blev hon tilldelad Zeisska stiftelsens forskarpris för sitt arbete inom högharmonisk generering.[24]
L'Huillier är gift med Claes-Göran Wahlström, även han professor i fysik. De forskade tillsammans under många år. Paret har två söner.[23]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.