Eta

Eta (grekiska ήτα éta) (versal: Η, gemen: η) är den sjunde bokstaven i det grekiska alfabetet men var ursprungligen den åttonde, och hade därför i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 8.^[1] Dess ljudvärde var ursprungligen ett långt aspirerat e, heː, eller bara [h]. När alfabetet standardiserades i Grekland i början av 400-talet f.Kr. så hade det där förändrats mer åt ett öppnare [ɛː], men i kolonierna på Sicilien och i Italien fortsatte bokstaven att användas för h-ljudet, vilket ledde till att eta i det latinska alfabetet motsvaras av H, h. I modern grekiska har ljudvärdet förändrats till [i].

Uppslagsordet ”Η” leder hit. För den till utseende identiska latinska bokstaven, se H. För den till utseende identiska kyrilliska bokstaven, se Н. För andra betydelser, se Eta (olika betydelser).

Grekiska alfabetet
Enhetsalfabetet
Α α Alfa			Ν ν Ny
Β β Beta			Ξ ξ Xi
Γ γ Gamma			Ο ο Omikron
Δ δ Delta			Π π Pi
Ε ε Epsilon			Ρ ρ Rho
Ζ ζ Zeta			Σ σ ς Sigma
Η η Eta			Τ τ Tau
Θ θ Theta			Υ υ Ypsilon
Ι ι Jota			Φ φ Fi
Κ κ Kappa			Χ χ Chi
Λ λ Lambda			Ψ ψ Psi
Μ μ My			Ω ω Omega
Extra tecken i äldre alfabet¹
Digamma			San
Heta
Numeriska tecken¹
Stigma			Sampi
Koppa
Extra tecken i andra språk¹
Jot			Sjo
¹Källor: se Grekiska alfabetet#Referenser

Eta (gement η) används inom mikroekonomi som en beteckning för inkomstelasticitet, medan den inom (elektro)mekanik och termodynamik betecknar verkningsgrad: :${\displaystyle \eta ={\frac {P_{2}}{P_{1}}}}$ där P₁ är den tillförda energin, P₂ den nyttjade energin, och η verkningsgraden i procent.

Unicode

	decimalt	hexadecimalt	HTML
η	951	3B7	η
Η	919	397	Η

Källor

1. Aaboe, Asger (1969). Antikens matematik. Prisma Stockholm. sid. 115