Välfärdschauvinism
samhällsvetenskapligt begrepp / From Wikipedia, the free encyclopedia
Välfärdschauvinism (av ordet chauvinism) är ett samhällsvetenskapligt begrepp för det ideologiska ställningstagandet att sociala förmåner bör vara begränsade till vissa grupper, ofta till ett lands medborgare till skillnad mot immigranter.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Artikeln saknar källor för flera kontroversiella påståenden (2023-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Välfärdschauvinism är även en populistisk argumentationsstrategi. Den förekommer främst inom den främlingsfientliga diskursen och används därför främst av högerpopulistiska partier. Välfärdschauvinismen delar in befolkningen i två grupper: de närande som bygger upp och bevarar landet, och de tärande som inte bidrar till landet utan endast utnyttjar resurserna. Välfärdschauvinismen fokuserar på vad som betraktas som en kamp mellan dessa grupper; om de knappa resurser som finns, varför den ena gruppen ska gynnas och den andra gruppen missgynnas.
Välfärdschauvinism innebär en retorisk länk mellan välfärdsstaten, som är uppbyggd av en hårt arbetande befolkning, och att den stora migrationen riskerar att underminera välfärden och därför ska de som bidrar till ekonomin få större tillgång till samhällets sociala förmåner än de som ej bidragit. I denna dikotomi kan även andra samhällsgrupper, så som socialbidragstagare och arbetslösa, anses vara den tärande gruppen.