Vilhelm Erövraren
första normandiska kungen av England / From Wikipedia, the free encyclopedia
Vilhelm I, främst känd som Vilhelm Erövraren (eng. William the Conqueror, även William the Bastard ("Vilhelm oäktingen")),[2][not 1] född omkring 1028 på Château de Falaise,[1] död 9 september 1087 i klostret St Gervaise i Rouen, var den första normandiska kungen av England. Han regerade från 1066 till sin död 1087. Vilhelm härstammade från vikingar och var hertig av Normandie sedan 1035 som Vilhelm II. Hans grepp om herraväldet i Normandie var stabilt runt 1060 och han inledde därefter den normandiska erövringen av England 1066.
Vilhelm Erövraren | |
---|---|
Vilhelm Erövraren till häst under slaget vid Hastings. Detalj ur det över sjuttio meter långa broderiet bayeuxtapeten från 1070-talet. Del av samlingarna på Musée de la Tapisserie de Bayeux i Bayeux i Normandie i norra Frankrike. | |
Regeringstid | 3 juli 1035–9 september 1087 |
Företrädare | Robert den magnifike |
Efterträdare | Robert Curthose |
Regeringstid | 25 december 1066–9 september 1087 |
Kröning | 25 december 1066 i Westminster Abbey |
Företrädare | Edgar den fredlöse |
Efterträdare | Vilhelm Rufus |
Gemål | Matilda av Flandern |
Ätt | Normandiska ätten |
Far | Robert den magnifike |
Mor | Herleva |
Född | Omkring 1028[1] Slottet i Falaise i Normandie |
Död | 9 september 1087 (ca 59 år) S:t Gervaises kloster i Rouen i Normandie |
Begravd | Klostret Abbaye Saint-Étienne i Caen i Frankrike |
Vilhelm var son till den ogifte Robert I av Normandie och hans älskarinna Herleva. Att han var oäkting och mycket ung när han efterträdde fadern gjorde det till en början svårt för honom att regera. Den normandiska aristokratin förde en hård inbördes kamp dels för att få kontroll över den unge Vilhelm, dels för att skjuta fram sina egna maktpositioner. Vilhelm lyckades 1047 kväsa ett uppror och inledde därmed en konsolidering av sitt hertigdöme, något som inte fullbordades förrän omkring 1060. Genom äktenskapet med Matilda av Flandern på 1050-talet fick han en värdefull allians med grevskapet Flandern. Han utsåg sina anhängare till biskopar och abbotar inom den normandiska kyrkan och kunde därmed stärka sin makt och 1062 tog han även kontrollen över Maine, söder om Normandie.
Under 1050-talet och tidigt 1060-tal blev Vilhelm en utmanare i kampen om den engelska kronan som då innehades av Edvard Bekännaren, släkting till Vilhelm och utan direkta arvingar. Den mäktiga earlen Harald Godwinson utsågs till efterträdare vid Edvard Bekännarens dödsbädd i januari 1066. Vilhelm menade att Edvard tidigare hade lovat honom kungatiteln och att Harald hade svurit att stödja Vilhelm i detta. Vilhelm samlade en stor flotta och invaderade England i september 1066 och dödade Harald under slaget vid Hastings den 14 oktober 1066. Efter ytterligare stridigheter kröntes Vilhelm till kung i London på juldagen 1066. Han tillsatte år 1067 personer som kunde styra England i hans ställe och återvände sedan till Normandie. Flera uppror utbröt under åren efter erövringen, men alla slogs ner och 1075 hade Vilhelm säkrat sin position i England och kunde tillbringa större delen av sin regeringstid på kontinenten.
Vilhelms sista år utmärktes av svårigheter med hans besittningar på kontinenten, stridigheter med den äldste sonen och hotet från danernas invasioner av England. Han lät 1086 sammanställa Domesday Book, en kartläggning över alla jordägare i England och deras ägor. Vilhelm avled i september 1087 under ett fälttåg i norra Frankrike och begravdes i Caen. Hans regeringstid kännetecknades av ett omfattande borgbygge, etableringen av en ny normandisk adel i England och en förändring av prästerskapets sammansättning. Han försökte inte foga samman sina olika domäner till ett enat rike utan valde att styra varje del som skilda feodala besittningar. Efter Vilhelms död delades hans områden upp; äldste sonen Robert fick Normandie och den näst äldste Vilhelm II fick England.