Triton (måne)
naturlig satellit till Neptunus / From Wikipedia, the free encyclopedia
Triton (['tri:ton], grekiska Τρίτων), eller Neptunus I) är den största av Neptunus månar och den enda kända större månen som har en retrograd omloppsbana. Med 2 707 km i diameter är det den sjunde största månen i solsystemet. På grund av egenskaper som liknar dvärgplaneten Pluto så tror man att Triton är ett objekt infångat från Kuiperbältet; den har den kallaste kända ytan i solsystemet.[3]
Triton | |
Färgbild rekonstruerad med hjälp av bilder från Voyager 2. Tritons sydpol dominerar större delen av bilden. | |
Upptäckt+13,47 [1] | |
---|---|
Upptäckare | William Lassell |
Upptäcktsdatum | 10 oktober 1846 |
Uppkallad efter | Triton |
Omloppsbana | |
Excentricitet | 0,0000 |
Siderisk omloppstid | −5,877 d (Retrograd) |
Inklination | 130,267° (till ekvatorn) 157,340° (till Neptunus ekvator) 130,063° (till Neptunus omloppsbana) |
Måne till | Neptunus |
Fysikaliska data | |
Medelradie | 1353,4 ± 0,9 km [2] (0,2122 jordar) |
Area | 23 018 000 km² |
Massa | 2,147 × 1022 kg (0,00359 jordar) |
Medeldensitet | 2,05 g/cm³ |
Ytgravitation (ekvatorn) | 0,782 m/s² |
Flykthastighet | 1,455 km/s |
Rotationsperiod | Bunden |
Albedo | 0,76 |
Triton har en komplex geologisk historia och den tros ha en relativt ung yta. Den upptäcktes av den brittiske astronomen William Lassell den 10 oktober 1846, endast 17 dagar efter att själva planeten Neptunus upptäcktes av den tyske astronomen Johann Gottfried Galle (efter beräkningar av fransmannen Urbain Le Verrier och engelsmannen John Couch Adams, vilka båda studerade oregelbundenheterna i Uranus rörelse och lyckades bestämma banan för en dittills okänd planet).