Tridentinsk mässa
From Wikipedia, the free encyclopedia
Med tridentinsk mässa, tridentinsk rit eller tridentinsk liturgi betecknas inom Romersk-katolska kyrkan flera, besläktade företeelser.
- Ofta betecknas härmed den äldre romerska riten, det vill säga den romerska liturgiska traditionen sådan den förelåg innan den romerska riten genomgripande reformerades av påve Paulus VI. Denna form av den romerska riten sträcker så långt bakåt i tiden att säkra källor saknas. På Trientkonciliets (1545–1563) uppdrag kodifierades dess mässordning 1570 av påven Pius V, varav namnet tridentinsk. I allt väsentligt kan denna form av den äldre romerska liturgin sägas ha varit i bruk åtminstone mellan år 1000 och 1968. I denna betydelse talar man även om äldre romersk rit, om klassisk romersk rit och sedan Summorum pontificum publicerades 2007 om usus antiquior eller extraordinarie form av den romerska riten.
- Stundom nyttjas begreppet mera precist för att beteckna just den normativa liturgiska textutgåva och de exakta rubriker som Pius V kodifierade på uppdrag av trientkonciliet.
- Ibland avses istället den på Trientkonciliets uppdrag kodifierade romerska riten inklusive dess olika tillägg och förändringar t.o.m. 1962 (ibland 1965 eller t.o.m. 1967).
Begreppet tridentinsk rit kan av katoliker användas i såväl förklenande, som neutralt eller skönmålande syfte.
Från och med 1570 blev den romerska riten allt vanligare i den latinska kyrkan på bekostnad stiftens egna latinska riter. Vid denna tid skapades den romerska ritkongregationen, Sacra Rituum Congregatio, med uppdrag att övervaka samtliga latinska mässordningar. Detta kan till stora dela förklaras med den för tridentinsk katolicism[förklaring behövs] utmärkande centralismen. Skeendet påskyndades av minst två faktorer:
- De stiftsegna riternas, ur romersk synvinkel bristande renlärighet till följd av de jansenistinspirerade liturgiska reformer i upplysningsanda som i en del framför allt franska och tysktalande stift infördes under 1700-talet
- De stiftsegna riterna hade förfallit till följd av den materiella ödeläggelse och oro som franska revolutionen och Napoleonkrigen medfört i stora delar av Europa, men även genom att Napoleon hade låtit avskaffa ett stort antal stift, som ofta hade egna riter knutna till sig. 1800-talets liturgiska rörelse med Prosper Guéranger som viktig drivkraft fick därför en romersk prägel. Den liturgiska rörelsen bidrog till att många stift övergav den egna riten till förmån för den romerska. Sedan Paulus VI:s liturgi började införas från och med 1969 finns mer än en form av den romerska riten.