Tretåig hackspett
fågelart / From Wikipedia, the free encyclopedia
Tretåig hackspett (Picoides tridactylus) är en hackspett som förekommer över hela tajgaområdet i Palearktis och i ett antal isolerade bergsområden längre söderut. Tidigare behandlades den nordamerikanska vedspetten (Picoides dorsalis) som en del av den tretåiga hackspetten, men urskiljs numera oftast som egen art.
Tretåig hackspett Status i världen: Livskraftig (lc)[1] men se text Status i Sverige: Nära hotad[2] Status i Finland: Livskraftig[3] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
Familj | Hackspettar Picidae |
Underfamilj | Egentliga hackspettar Picinae |
Släkte | Picoides |
Art | Tretåig hackspett P. tridactylus |
Vetenskapligt namn | |
§ Picoides tridactylus | |
Auktor | (Linné, 1758) |
Utbredning | |
Synonymer | |
| |
Adult hona. |
Tretåig hackspett mäter 21,5–24 centimeter, är svartvit och den adulta hanen har gul hjässa. Det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet tridactylus, som betyder "tre tår", har den fått för att den just har tre tår. Den är starkt bunden till gran men förekommer lokalt i annan skogstyp. Den hackar efter föda på döda eller mycket skadade träd. Tretåig hackspett livnär sig främst av insekter, som den fångar genom att hacka eller peta i barken på mestadels döda eller starkt skadade träd. Huvudfödan utgörs av larver, puppor och omogna imagines av barkborrar, vivlar, praktbaggar, träbockar, trästeklar och träfjärilar.
Tretåig hackspett blir könsmogen efter ett år, är monogam under häckningssäsongen och parbildningar som varar över flera år förekommer. Paret hackar vanligtvis ett nytt häckningshål varje år, i döda eller döende barrträd. Kullen består av tre till fem ägg som ruvas av båda föräldrar i ungefär 12 dagar. Ungarna matas och vårdas av båda föräldrarna under 21 till 25 dagar. Efter detta följer en längre period, upp till två månader, då ungarna fortfarande regelbundet, men senare endast mer sporadiskt, matas av föräldrarna.
Bestånden har påverkats negativt av det moderna skogsbruket. I Sverige är den exempelvis upptagen på ArtDatabankens röda lista som nära hotad.