Taggråttor
släkte i underfamiljen möss Från Wikipedia, den fria encyklopedin
släkte i underfamiljen möss Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Taggråttor (Maxomys) är ett släkte i underfamiljen möss med 17 arter.
Taggråttor | |
Maxomys surifer | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
Familj | Råttdjur Muridae |
Underfamilj | Möss Murinae |
Släkte | Taggråttor Maxomys |
Vetenskapligt namn | |
§ Maxomys | |
Auktor | E. Geoffroy St.-Hilaire, 1805 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Dessa möss når en kroppslängd mellan 10 och 24 centimeter och därtill kommer en 8 till 22 centimeter lång svans. Vikten varierar beroende på art mellan 35 och 285 gram. Pälsen har på ovansidan en brun till rödbrun eller grå färg, buken är vit eller ljusgrå. Beroende på art är pälsen mjuk eller taggig. Även svansen som är täckt med fjäll är på ovansidan mörkare än på undersidan. Kännetecknande för släktet är de smala långsträckta bakfötterna och vissa detaljer i skallens konstruktion. Antalet spenar hos honor är 6 eller 8.[1]
Utbredningsområdet för släktet sträcker sig över Sydostasien, från Myanmar till Sulawesi. De lever på marken i tropisk regnskog och klättrar aldrig på träd. Taggråttor gräver tunnlar som slutar i bon som fodras med löv. Födan utgörs främst av rötter, nedfallna frukter och andra växtdelar, insekter och små ryggradsdjur äter de sällan. Alla arter är ganska skygga och undviker kontakt med människor. Honor har upp till 6 ungar per kull.[1]
Wilson & Reeder (2005) beskriver släktet som isolerat i underfamiljen och listar det i en egen släktgrupp.[2] Enligt genetiska undersökningar som utfördes av Lecompte et al. (2008) tillhör släktet en utvecklingslinje av möss som koncentrerar sig i Sydostasien, Nya Guinea och Australien. Forskarlaget kallade linjen Rattini.
Det skiljs mellan 17 arter[2]:
IUCN listar M. pagensis som starkt hotad (endangered), M. inflatus, M. rajah, M. wattsi, och M. whiteheadi räknas som sårbar (vulnerable), M. baeodon, M. dollmani, M. hylomyoides och M. ochraceiventer listas med kunskapsbrist och alla andra som livskraftig.[3]
Året 2012 tillkom med Maxomys tajuddinii ytterligare en art.