Spetsstjärtad sparv

Spetsstjärtad sparv^[2] (Ammospiza caudacuta) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den är endemisk för östra USA där den häckar i kustvatten utmed Atlantkusten från Maine till North Carolina. Arten minskar kraftigt i antal och anses vara starkt hotad. Spetsstjärtad sparv är nära släkt med madsparven och de båda behandlades fram tills nyligen som en och samma art.

Spetsstjärtad sparv Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar Passerellidae
Släkte	Ammospiza
Art	Spetsstjärtad sparv A. caudacuta
Vetenskapligt namn
§ Ammospiza caudacuta
Auktor	(Gmelin, 1788)
Synonymer
Ammodramus caudacutus

Utseende och läten

Spetsstjärtad sparv är en 13,5 cm lång, kraftigt tecknad och långnäbbad sparv. Huvudteckningen är bjärt orange, svart och gråm med grått på hjässa och nacke och vita streck på ryggen. Jämfört med mycket lika madsparven har den orangefärgad strupsidestreck som är mer bjärt färgad än bröstet, ej tydligt avgränsad vit buk och distinkta svarta streck på flanker och bröst. Lätet är mycket mjukare än madsparven och saknar dennes tydliga avslutande ton.^[1]

Utbredning och systematik

Spetsstjärtad sparv delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

• Ammospiza caudacutus caudacutus – förekommer i marskland från södra Maine till södra New Jersey, flyttar till södra Florida
• Ammospiza caudacutus diversus – förekommer i kustvatten från södra New Jersey till North Carolina, flyttar till Floridas golfkust

Tidigare behandlades madsparven (Ammospiza nelsoni) som underart till spetsstjärtad sparv. De båda hybridiserar i nordöstra USA, mellan södra Maine och norra Massachusetts.^[4]

Släktestillhörighet

Fågeln placeras traditionellt i släktet Ammodramus, men DNA-studier^[5] visar att detta släkte är kraftigt parafyletiskt. Typarten för släktet, gräshoppssparv, står nära Arremonops, medan spetsstjärtad sparv (liksom starrsparv, madsparv och kustsparv) är närmare släkt med arter som grässparv (Passerculus) och sångsparv (Melospiza), varför vissa auktoriteter numera lyftar ut dessa arter till det egna släktet Ammospiza.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[6][7][8][9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[9]

Levnadssätt

Spetsstjärtad sparv hittas i ett smalt bälte med kustnära saltvattensvåtmarker. Födan är dåligt känd men tros bestå av små ryggradslösa djur och frön som den födosöker efter på eller nära marken. Fågeln häckar från mitten av maj till augusti. Två äggläggningstoppar, en i slutet av maj och början av juni och den andra från mitten till slutet av juli, tyder på att den lägger två kullar.^[4]

Bo med ungar på Barn Island i Stonington, Connecticut.

Status och hot

Spetestjärtad sparv har ett litet och fragmenterat utbredningsområde. Sentida studier visar att den dessutom minskar kraftigt i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför numera arten som starkt hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 37 000 och 69 000 vuxna individer.^[1]

Noter

1. Birdlife International 2020 Ammospiza caudacuta (på engelska). Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
2. BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
4. Rising, J. & Sharpe, C.J. (2020). Saltmarsh Sparrow (Ammospiza caudacuta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61924 8 april 2020).
5. Klicka, J. and G.M. Spellman (2007), A molecular evaluation of the North American “grassland” sparrow clade, Auk 124, 537-551.
6. Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
7. Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
8. Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
9. Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör spetsstjärtad sparv.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Ammospiza caudacutus.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org