Självporträtt (Rembrandt)
Wikimedia-listartikel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Självporträtt av den nederländske konstnären Rembrandt kan avse ett flertal konstverk i olika tekniker som utfördes såväl i konstnärens ungdom som ålderdom. Åtminstone 86[1] självporträtt av Rembrandt är kända, varav mer än hälften är oljemålningar och knappt hälften etsningar. Det är fler än någon annan konstnär i europeisk konsthistoria.[2] De är idag utställda på ett stort antal av världens främsta museer, däribland Rijksmuseum i Amsterdam, Louvren i Paris, Gemäldegalerie i Berlin, National Gallery i London, Uffizierna i Florens och Metropolitan Museum of Art i New York.
Konstnär | Rembrandt Harmenszoon van Rijn |
---|---|
Basfakta | |
Tillkomstår | 1630 |
Plats | Nationalmuseum, Stockholm. |
Rembrandts äldsta självporträtt i olja målades omkring 1627 då han var 21 år gammal och fortfarande bosatt i sin hemstad Leiden. De tidiga självporträtten var vanligen små tavlor där han avbildade sig själv i alldagliga kläder (till exempel Nationalmuseums målning). År 1631 flyttade han till Amsterdam där han snabbt blev berömd och aktad för sin skicklighet. Självporträtten från denna tid är präglade av framgången och det ökade självförtroendet; han ikläder sig ofta fina kläder, fjäderhattar och guldkedjor. Hans framgång innebar också att han kunde driva en ateljé med många lärlingar. Flera porträtt av honom från denna tid som tidigare betraktades som självporträtt har fått sin autenticitet ifrågasatt och istället har elever och medarbetare i hans ateljé lyfts fram som upphovsmän. I och med hustruns Saskia Uylenburgh död 1642 inleddes en rad av kriser i Rembrandts liv som kulminerade 1656 då han försattes i personlig konkurs. Under perioden 1645–1652 målade han inga självporträtt. Då han åter började måla självporträtt är kläderna enklare. Året som han dog – 1669 då han var 63 år gammal – målade han inte mindre än tre självporträtt där han avbildade sig själv utan försköning som en åldrad och sliten man.