Franska revolutionskrigen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Franska revolutionskrigen, ibland endast revolutionskrigen, var de krig som den efter franska revolutionen nyblivna Franska republiken förde mot monarkierna Storbritannien, Österrike, Preussen, Spanien, Ryssland och Sardinien i olika konstellationer. Det varade från krigsutbrottet mellan den franska revolutionsregeringen och Österrike 1792 till freden i Amiens 1802. Det delas vanligen in i första koalitionskriget 1792–1797 och andra koalitionskriget 1798–1801, om än Frankrike låg i krig med Storbritannien kontinuerligt från 1793 till 1802.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Franska revolutionskrigen | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| |||||||||
Stridande | |||||||||
Tysk-romerska riket[A 1] Preussen[A 2] Storbritannien[A 3] Ryssland[A 4] Franska rojalister Spanien[A 5] Portugal Sardinien Neapel Andra italienska stater[A 6] Osmanska riket Republiken Förenade Nederländerna[A 7] USA[A 8] |
Franska republiken Franska satellitstater | ||||||||
Befälhavare och ledare | |||||||||
Ärkehertig Karl Michael von Melas |
Napoleon Bonaparte Charles Pichegru | ||||||||
|
Kriget utmärktes av den franska revolutionära ivern, nya militära uppfinningar och fälttåg i sällan tidigare skådade proportioner i och med användandet av moderna värnpliktsarméer.
Benämningen franska revolutionskrigen innefattar stundom även de påföljande Napoleonkrigen.