Ad hominem-argument
missvisande invändning mot ett argument genom att angripa anföraren av argumentet snarare än att söka bestrida argumentet som sådant / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ad hominem-argument eller argumentum ad hominem (latin "argument mot personen"), innebär att en debattör fokuserar på den person han eller hon debatterar med, bland annat meningsmotståndarens karaktär, förmåga eller avsikter i stället för själva sakfrågan. Motsatsen är en debatt som tar sin utgångspunkt i sakfrågan, argumentum ad rem.
Det närbesläktade begreppet genetisk argumentation innebär att man låter trovärdigheten hos en tes avgöras av vem/vilka som argumenterar för eller mot tesen. Detta är irrelevant, och således är genetisk argumentation en typ av ignoratio elenchi.
Argumentum ad hominem kan också användas i betydelsen att man appellerar till en person eller grupps "fördomar, intressen eller fattningsförmåga utan att stå i något logiskt sammanhang med det diskuterade."[1] En tredje betydelse är ett argument som i sin slutsats vilar på meningsmotståndarens premisser, och används för att överbevisa denne, då premisserna inte bestrids av densamme. Sådana argument är logiskt giltiga men inte nödvändigtvis hållbara.[1] "Låt oss för resonemangets skull anta att du har rätt i att..."
Inom retoriken används begreppet ethos för att åsyfta en talares trovärdighet. Vid personangrepp utgör dennes förnuft (fronesis), dygd (arete) och välvilja (eunoia) möjliga mål för motståndaren.