Norrala kungsgård
gods i Norrala socken / From Wikipedia, the free encyclopedia
Norrala kungsgård, belägen i kustsocknen Norrala (i nuvarande Söderhamns kommun i Hälsingland), var under medeltiden ett av de sex gods i det svenska Norrland vilka omnämns som en del av sveakungarnas Uppsala öd i början av 1300-talet. Gården var anlagd intill en större gravhög, troligen under den andra hälften av 1200-talet eller tidigt 1300-tal, och kallades därför tidigast ”Sydligaste högen” respektive ”Södra högen”. Beteckningen kungsgård är belagd först 1531. Kungsgården var hållpunkt för kronans kamerala förvaltning i södra Hälsingland och fungerade som uppbördscentral ännu vid 1500-talets mitt. Den var åtminstone tidvis centrum för tingsförhandlingar inom det lokala tingslaget för Norrala socken och dess annexförsamling Trönö, vid vilka hälsingefogden deltog. En medeltida urkund från ett ting vid 1300-talets slut visar att Norrala kungsgård åtminstone vid detta tillfälle varit gemensam tingsplats i några angelägna frågor som berörde alla de dåvarande norrländska kustlandskapen.
Förekomsten av en kungsgård i Norrala medförde ett behov av försvarsanordningar och magasinering av uppbörd. Detta förklarar sannolikt varför Norrala ägde en av de få medeltida klövsadelkyrkorna i Norrland och också varför omfattande försvarsanläggningar anlades vid havsinloppen till Norrala på 1300-talet.
Inrikespolitiskt spelade Norrala kungsgård en roll i frälsemannen Gustav Erikssons (Vasa) försök att vinna hälsingarnas stöd i kampen mot unionskungen Kristian II. I detta syfte reste han 1521 till Norrala kungsgård för att tala till de tillkallade hälsingarna. Något senare slöt hälsingarna upp vid hans sida.
Norrala kungsgård såldes 1560 till fogden Anders Sigfridsson (”Rålamb”) och hemmanets kamerala natur ändrades därigenom från att ha varit kronojord till skattejord. Efter dennes död 1581 innehades hemmanet av arvingarna till 1584. Detta år konfiskerade kronan kungsgården och lämnade den till skattebonden Jakob Sigfridsson från Hudik i Hälsingtuna som vederlag för att dennes hemman lagts under den nygrundade köpstaden Hudiksvall. Kungsgården, vilket blir godsets permanenta namn, kom sedan som skattehemman att ägas av Jakob Sigfridssons släkt i flera århundraden. På 1600-talet fungerade flera bönder efter varandra på Kungsgården som länsmän och gästgivare. 1684 delades kungsgården i två hemman. Kungsgården nr 2, där den ursprungliga kungsgården troligen stått, fungerade som gästgiveri under en period på 1700-talet. Genom senare klyvningar av dessa bägge gårdar uppstod byn Kungsgården, som på 1800-talet kom att bli socknens nav och centrum för såväl kommers som omfattande religiös väckelse. Flera av fastigheterna ägs fortfarande av ättlingarna till Jakob Sigfridsson.
Förekomsten av de tre kungsgårdarna i närheten av framträdande förhistoriska gravhögar i Hälsingland fick åtskilliga skribenter från 1700-talet och framåt att felaktigt se ett kronologiskt samband mellan kungsgårdarna och gravhögarna. I litteraturen från 1600-talet och framåt framställdes därför Norrala kungsgård som ett säte för småkungar i södra Hälsingland. Till grund för dessa uppfattningar låg den medeltida föreställningen att större delen av Norrland i förkristen tid utgjort ett eget kungarike Hälsingland.