Neorealism (konst)
From Wikipedia, the free encyclopedia
Neorealism (från franska: nouveau réalisme) är en konstriktning som framträdde i Paris omkring 1960, grundad av kritikern Pierre Restany och med Yves Klein som ledande konstnär. Den opponerade mot den informella konsten och blev den franska motsvarigheten till engelsmännens och amerikanernas popkonst.
Pierre Restany skrev det ursprungliga manifestet för gruppen, under titeln "Konstituerande förklaringen om en ny realism", i april 1960 som proklamerade "Nouveau Réalisme – nya sätt att uppfatta det verkliga." Denna gemensamma förklaring undertecknades den 27 oktober 1960 i Yves Kleins ateljé, av nio personer: Yves Klein, Arman, Martial Raysse, Pierre Restany, Daniel Spoerri, Jean Tinguely och Ultra-Lettrists, Francois Dufrêne, Raymond Hains, Jacques de la Villeglé. År 1961 fick gruppen även sällskap av César, Mimmo Rotella, Niki de Saint Phalle och Gérard Deschamps.
Neorealisterna vill återinföra en föreställande konst, men istället för att avbilda föremål tog de steget fullt ut och ställde ut själva föremålet. Härigenom anknöt de till dadaismen med dess objet trouvé ("funnet objekt"), varför man ibland även har använt benämningen neodadaism om såväl neorealism som popkonst.