Neomudéjar
From Wikipedia, the free encyclopedia
Neomudéjar är en typ av förnyad morisk arkitektur. I Spanien växte denna arkitektoniska rörelse fram som ett återupplivande av Mudéjarstilen. Den dök upp i slutet av 1800-talet i Madrid, och spred sig snart till andra delar av landet. Arkitekter som Emilio Rodríguez Ayuso uppfattade Mudéjarkonst som karaktäristisk och exklusiv spansk stil. De började uppföra byggnader med några av den gamla stilens kännetecken, som hästskobågar, kakel i arabeskmönster och användandet av abstrakt formad tegelornamentik för fasaderna.[1]