Loading AI tools
familj av fåglar i ordningen Bucerotiformes Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Näshornsfåglar[1] (Bucerotidae) är en artrik familj som förekommer i Afrika och södra Asien, och med ett tiotal arter enbart i Malaysia.
| Näshornsfåglar | |
 Orientnäshornsfågel (Anthracoceros albirostris) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Härfåglar och näshornsfåglar Bucerotiformes |
| Familj | Näshornsfåglar Bucerotidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucerotidae | |
| Auktor | Rafinesque, 1815 |
| Utbredning | |
 | |
| Släkten | |
| Se text | |
| Synonymer | |
| |
 Panaynäshornsfågel (Rhabdotorrhinus waldeni) | |
Alla arter har en lång, kraftig, böjd näbb, som är helt förhornad och hos många arter bildar en stor kam eller kask på övernäbben, vilket har givit familjen dess namn. Storleken och formen på den gula eller röda näbben tillsammans med kasken skiftar mellan arterna. Några av arterna, i synnerhet hjälmnäshornsfågel med sin extra stor "kask", har en substans i den solida huvudskålen som strukturellt påminner om elfenben. Det hårda täta materialet är varken elfenben, hornämne eller ben.
Näshornsfåglarna är i allmänhet monogama hålhäckare. Under ruvningen murar hanen in honan i boet med äggen och hon blir sedan matad av hannen. När äggen kläckts, tar honan sig ut och murar åter igen hålet, varefter paret tillsammans sköter mathållningen tills ungarna är flygga. De stora arterna livnär sig mest på frukt och bär, medan de mindre arterna även tar insekter, små ormar, ödlor och andra smådjur.
Det hårda materialet som förekommer i huvudskålen hos vissa av arterna är tätt och snidbart och har kallats elfenben eller "hornbill" i hundratals år. Det är precis som elfenben mycket värdefullt vilket resulterade i att bland andra hjälmnäshornsfågeln var nära att utrotas under 1900-talet, efter att ha blivit hårt jagad och slaktad för sin snidbara huvudskåls skull. Vid 1900-talets mitt hade den förlorat sin roll i världshandeln. Nedgången i intresset fick arten att återhämta sig, men den är fortfarande utrotningshotad.
Traditionellt placeras näshornsfåglarna i ordningen praktfåglar (Coraciiformes), som exempelvis omfattar kungsfiskare, blåkråkor och biätare. Nyare fylogenetiska studier har visat att den indelningen skapar en parafyletisk grupp, eftersom de hackspettartade fåglarna (Piciformes) är systergrupp till en klad inom praktfåglarna.[2][3] Praktfåglarnas monofyli bevaras genom att man ställer upp den nya ordningen Bucerotiformes med familjerna näshornsfåglar, hornkorpar, härfåglar och skratthärfåglar.[4][5] Ett samtida förslag över gruppernas systematik finns i artikeln om praktfåglar.
Även inom familjen har DNA-studier lett till nya insikter om arternas släktskap. Exempelvis står dvärgnäshornsfågel (tidigare svart dvärgtoko) inte alls nära dvärgtoko (rödnäbbad dvärgtoko) i släktet Tockus utan är systerart till den säregna arten långstjärtad näshornsfågel.
Familjen numera vanligen in i 14 släkten i ett 60-tal arter:[6]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
