![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/36/Muammar_al-Gaddafi_at_the_AU_summit.jpg/640px-Muammar_al-Gaddafi_at_the_AU_summit.jpg&w=640&q=50)
Muammar al-Gaddafi
Libyens ledare 1969–2011 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Muammar Abu Minyar al-Gaddafi[2] (även transkriberat till svenska som Kaddafi, Khaddafi, Khadaffi[3] eller Qaddafi[4]; arabiska: مُعَمَّر القَذَّافِي (fil)), född 7 juni 1942[5] nära Sirt, död 20 oktober 2011[6] strax utanför Sirt[7], var en libysk militär, politiker och sedermera diktator,[8][9] tillhörande Gaddafastammen. Vid en militärkupp den 1 september 1969 störtade han som ledare för en grupp militärer Libyens dåvarande makthavare, kung Idris I, och etablerade sig som landets obestridlige ledare. Kuppmakarna grundade sedan Libyska Arabrepubliken,[10] från 1977 ersatt med Jamahiriya, ett tänkt folkstyre baserat på Gaddafis Gröna bok, samtidigt som Gaddafi enligt egen utsago trädde tillbaka från alla offentliga poster till förmån för en ceremoniell ledarroll.
Muammar al-Gaddafi مُعَمَّر القَذَّافِي | |
![]() Muammar Gaddafi vid det 12:e AU-mötet, 2 februari 2009, i Addis Abeba. | |
Revolutionens ledare | |
Tid i befattningen 1 september 1969–20 oktober 2011 | |
President | Lista
Abdul Ati al-Obeidi
Muhammad az-Zaruq Rajab Mifta al-Usta Umar Abdul Razzaq as-Sawsa Muhammad al-Zanati Miftah Muhammed K'eba Imbarek Shamekh Mohamed Abu Al-Quasim al-Zwai |
---|---|
Premiärminister | Lista
Djadallah Azzuz at-Talhi
Muhammad az-Zaruq Rajab Djadallah Azzuz at-Talhi Umar Mustafa al-Muntasir Abuzed Omar Dorda Abdul Majid al-Qa′ud Muhammad Ahmad al-Mangoush Imbarek Shamekh Shukri Ghanem Baghdadi Mahmudi |
Företrädare | Position etablerad |
Efterträdare | Mustafa Abdul Jalil (som Ordförande för Nationella Övergångsregeringen i Libyen) |
Tid i befattningen 2 februari 2009–31 januari 2010 | |
Företrädare | Jakaya Kikwete |
Efterträdare | Bingu wa Mutharika |
Född | 7 juni 1942![]() |
Död | 20 oktober 2011 (69 år)![]() |
Gravplats | Libyska öknen[1] |
Utbildning | Hellenic Military Academy |
Religion | Islam |
Maka | Fatiha al-Nuri (skilda) Safia Farkash (1970-2011) |
Barn | Lista
Muhammad al-Gaddafi
Saif al-Islam Gaddafi Al-Saadi al-Gaddafi Hannibal Muammar al-Gaddafi Al-Mu'tasim-Billah al-Gaddafi Saif al-Arab al-Gaddafi Khamis al-Gaddafi Milad al-Gaddafi Ayesha al-Gaddafi Hanna al-Gaddafi |
Namnteckning | ![]() |
Människorättsorganisationer kritiserade dock Libyens regim för att vara en hård diktatur och under Gaddafis styre stämplades Libyen som en paria-stat av länder i väst.[11][12] Under 2000-talet etablerade Gaddafi plötsligt närmare relationer med västvärlden; detta bland annat 2003 då Libyen betalade ut kompensation och utlämnade de misstänkta för terroraktionen Lockerbieaffären, och under år 2006, efter Irakkriget och Saddam Husseins fall, då den libyske diktatorn välkomnade inspektion av landets kärnvapenprogram. FN lyfte då sina sanktioner och en viss ekonomisk liberalisering och närmande mot västvärlden, förkroppsligat av Gaddafis son Saif al-Islam Gaddafi, tog sin början. Libyens anseende kunde därmed förbättras och dess isolering delvis hävas, men förblev samtidigt en av världens hårdaste diktaturer med omfattande kontroll av medborgare, offentliga avrättningar och massakrer av oppositionella, bland annat i Abu Salimfängelset 1996.
Som en del av Arabiska våren 2011 utbröt i februari massiva protester i Libyen mot Gaddafis styre, vilka besvarades med kraftigt våld från armén och av Gaddafi anlitade legosoldater. Protesterna, snart understödda av revolterande arméförband och tjänstemän, utvecklades snart till ett inbördeskrig, där en motregering under det nationella övergångsrådet (NTC) i Benghazi med kontroll över Cyrenaicaregionen och hamnstaden Misrata bildades.[13][14] En framgångsrik motoffensiv hejdades i mars genom NATO-ingripande med flygunderstöd varefter rebellerna övertog initiativet. I augusti tågade NTC:s styrkor in i Tripoli och Gaddafi flydde till Sirt, efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten. Sedan detta sista fäste fallit i rebellernas händer tillfångatogs Gaddaffi den 20 oktober 2011 i samband med ett flygangrepp mot en militärkonvoj på väg ut ur staden och dog kort därefter under en ambulanstransport.[15]