![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/09/Michael_Gr%25C3%25A4tzel.jpg/640px-Michael_Gr%25C3%25A4tzel.jpg&w=640&q=50)
Michael Grätzel
schweizisk kemist / From Wikipedia, the free encyclopedia
Michael Grätzel, född 11 maj 1944, är en tysk kemist verksam i Schweiz.
Michael Grätzel | |
![]() Michael Grätzel, 2010. | |
Född | 11 maj 1944[1] (80 år) Dorfchemnitz[2][3][1], Tyskland |
---|---|
Medborgare i | Schweiz[4][5][6] |
Utbildad vid | Freie Universität Berlin Technische Universität Berlin ![]() |
Sysselsättning | Kemist[7][8][9], universitetslärare |
Arbetsgivare | École polytechnique fédérale de Lausanne[10] |
Utmärkelser | |
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1998)[11] Faraday-medaljen i elektrokemi (2001)[12] Harvey-priset (2007)[13] Clarivate Citation Laureates (2009)[14] Balzanpriset (2009) Hedersdoktor vid Hasselts universitet (2009)[15] Millenniumpriset för teknologi (2010)[16][17] Hedersdoktor vid Huazhongs vetenskapliga och tekniska universitet (2011)[18] Wilhelm Exner-medaljen (2011)[19] Albert Einstein världsutmärkelse inom vetenskap (2012) Marcel Benoist-priset (2013) Kung Faisals internationella pris i vetenskap (2015) Paracelsus-priset (2016)[20] Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (2016) Doctorat honoris causa de l'École normale supérieure Paris-Saclay (2017)[21] Global Energy Prize (2017) August Wilhelm von Hofmann-medaljen (2018)[22] Luigi Galvani-medaljen Hedersdoktor vid Lunds universitet[11] Hedersdoktor vid Universitetet i Turin[11] | |
Webbplats | lpi.epfl.ch/graetzel |
Redigera Wikidata |
Grätzel studerade vid Freie Universität Berlin (FUB) där han blev diplomkemist (motsvarande magisterexamen) 1968 och tog doktorsexamen 1970 på kärnkemisk forskning utförd vid Hahn-Meitner-institutet med Arnim Henglein som handledare. Han var postdoc vid University of Notre Dame 1970–1972 och återvände sedan till Berlin där han blev docent vid FUB 1976. Från 1977 har han varit verksam vid École polytechnique fédérale de Lausanne (EPFL), från 1979 som ordinarie professor.[23] Vid EPFL är han föreståndare för laboratoriet för fotonik och ytor.[24]
Han har forskat kring elektronöverföring i material, och har bland annat skapat en ny slags solcell, som utnyttjar färgämnen och nanopartiklar av titandioxid och ofta kallas "Grätzelcellen".[25] För detta belönades han 2010 med Millenniumpriset för teknologi.[26]
Grätzel är hedersdoktor vid Uppsala universitet (1998)[23] och vid Universitetet i Turin.[24]