![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ee/Cepelinai.jpg/640px-Cepelinai.jpg&w=640&q=50)
Litauiska köket
From Wikipedia, the free encyclopedia
Litauiska köket innehåller livsmedel som passar till dess kalla och fuktiga klimat, med korn, potatis, råg, betor, bladgrönsaker, bär och svampar, och mjölkprodukter är en av landets specialiteter. Då landet har ungefär samma klimat och agrikulturella förutsättningar som andra länder i Östeuropa har köket många likheter med andra östeuropeiska kök, såsom det polska, ukrainska och ryska, och delar vissa likheter med det ungerska, rumänska och georgiska köken såväl som det judiska köket. Icke desto mindre har det sina egna särpräglade matvanor, som har formats av ett antal olika influenser under landets långa och svåra historia.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ee/Cepelinai.jpg/640px-Cepelinai.jpg)
På grund av deras gemensamma arv delar litauer, polacker och ashkenazer många rätter och drycker. Således finns det många liknande litauiska, judiska och polska versioner av klimpar (koldūnai, kreplach eller pirog), munkar spurgos eller pączki, och blinier. Tyska traditioner har även influerat det litauiska köket, med livsmedel som fläsk och potatisrätter, såsom potatispudding (kugel) och potatiskorvar (vėdarai), såväl som den barocka trädkakan känd som Šakotis. De mest exotiska influenserna är från de östra karaimska köken, och rätterna kibinai och čeburekai är populära i Litauen. "Torte Napoleon" introducerades under Napoleon I:s passage genom Litauen under 1800-talet.
Sovjetunionens ockupation av Litauen skadade köket svårt. Som på andra ställen i Sovjetunionen var invånarna dock tillåtna att behålla sina små trädgårdar, vilka var, och är, tillgivet vårdade. Efter självständigheten 1990 blev det traditionella köket ett sätt att högtidlighålla Litauens identitet.
Trots kökets märkbara fyllighet, är andelen med fetma i Litauen väldigt låg.[1]