Lista över Frankrikes regenter
Wikimedia-listartikel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Det här är en lista över Frankrikes regenter. Den omfattar de personer som har varit kung eller kejsare av Frankrike, från Hugo Capets tillträde 987 till Napoleon III:s avsättning 1870. Ett rike styrt av en ensam härskare började uppstå i Gallien (nuvarande Frankrike) när det Västromerska riket började falla samman under 400-talet. De saliska frankerna blev den ledande stammen i området och under dem grundades Frankerriket, som blev Frankrikes föregångare. Merovingerna blev den härskande ätten över alla franker i början av 500-talet och kom, både under tider då riket var enat och tider då det var delat, att härska till mitten av 700-talet, då den siste merovingiske kungen blev avsatt av Pippin den lille (som var far till Karl den store). Denne kom därmed att grunda den nya kungaätten Karolingerna, som i sin tur kom att härska över Frankerriket och, efter dess delning genom fördraget i Verdun 843, det Västfrankiska riket fram till slutet av 900-talet. Dessa regenter listas på lista över frankiska kungar.
- För frankiska regenter före 987, se lista över frankiska kungar. För Frankrikes presidenter från och med 1870, se lista över Frankrikes presidenter.
Frankrikes historia | |
Denna artikel är en del av en serie | |
Tidsaxel | |
---|---|
Gallien (–486) | |
Frankerriket (tidigt 400-tal–483) | |
Frankrike under medeltiden (486–1453) | |
Hundraårskriget (1337–1453) | |
Tidigmoderna Frankrike (1453–1789) | |
Franska revolutionen (1789–1799) | |
Första republiken (1792–1804) | |
Första kejsardömet (1804–1814) | |
Bourbonska restaurationen (1814–1830) | |
Julimonarkin (1830–1848) | |
Andra republiken (1848–1852) | |
Andra kejsardömet (1852–1870) | |
Tredje republiken (1870–1940) | |
Vichyregimen (1940–1944) | |
Frankrikes provisoriska regering (1944–1946) | |
Fjärde republiken (1946–58) | |
Femte republiken (1958–) |
987 blev Hugo Capet den förste Capetingerkungen och från och med denna tid började riket mer ses som Frankrike, snarare än Västfrankiska riket, eftersom man började överge planerna på att återförena det med Burgund och det Östfrankiska riket. Även om titeln Frankernas konung officiellt fanns kvar fram till början av 1200-talet började den gradvis att användas allt mindre, medan standardtiteln blev Kung av Frankrike. Även titeln Kung av Frankrike och Navarra användes från slutet av 1200-talet till början av 1300-talet och från slutet av 1500-talet till franska revolutionens utbrott 1789. Därefter användes, under den korta tiden innan Ludvig XVI avsattes, titeln Fransmännens konung, vilken även återuppstod efter julirevolutionen 1830. Både Napoleon I och Napoleon III var kejsare och bar därför titeln Fransmännens kejsare.
I och med franska revolutionen avskaffades det franska kungadömet och republik infördes, men efter några år gjorde sig Napoleon Bonaparte till kejsare och efter hans tid återupprättades kungadömet i början av 1800-talet. 1848 blev Frankrike på nytt republik, vilken dock avskaffades 1852. Då blev Napoleon III landets kejsare. Sedan han hade blivit avsatt 1870 blev landet ånyo republik och har så förblivit till idag. Listan över Frankrikes statschefer fortsätter därför på lista över Frankrikes presidenter.
Förutom de franska kungarna gjorde även de engelska och sedermera brittiska regenterna 1340–1360 och 1369–1801 anspråk på den franska tronen. För en kort tid hade anspråken viss grund, då Karl VI genom fördraget i Troyes 1420 erkände sin svärson Henrik V av England som fransk regent och sin tronarvinge. Henrik V dog före Karl VI och därför efterträdde hans son Henrik VI av England sin morfar Karl VI som kung av Frankrike. Största delen av norra Frankrike var i engelsmännens händer till 1435, men 1453 hade engelsmännen drivits bort från hela Frankrike, utom Calais (och Kanalöarna), och skulle komma att behålla Calais i ytterligare 100 år (till 1558). Emellertid fortsatte de engelska och sedan brittiska regenterna att hävda dessa anspråk fram till grundandet av Förenade kungariket Storbritannien och Irland 1801. Mellan 1337 och 1422 hade engelska kungar också hävdat anspråken, men bara då och då.