Leeds United AFC säsongen 1964/1965
From Wikipedia, the free encyclopedia
Leeds United AFC var säsongen 1964/1965 åter tillbaka i det engelska ligasystemets högsta nivå, division 1, efter en fyraårig sejour i division 2 från vilken de vunnit uppflyttning som mästare säsongen innan. Managern Don Revie hade lyckats skapa ett lag genom att blanda unga, hungriga spelare som Billy Bremner, Gary Sprake, Paul Reaney, Terry Cooper och Norman Hunter med erfarna spelare som Bobby Collins, Jack Charlton och Alan Peacock, ett lag med ett spel som karakteriserades av fysisk spel, löpstyrka och hård press på motståndarna. Laget överraskade fotbollsengland genom att som nykomling i division 1 kämpa med Manchester United om ligasegern ända fram till säsongen sista match och enbart föll på sämre målkvot.
Säsong | 1964/1965 |
---|---|
Engelska ligan division 1 | 2:a |
FA-cupen | Finalist (2:a) |
Engelska Ligacupen | 3:e omgången |
Statistik | |
Totalt antal mål | 83 |
Bästa målgörare | Jim Storrie 19 mål (varav 16 i ligan) |
Största hemmavinst | 5–1 (Burnley FC, 15 mar 1965) |
Största bortavinst | 3–0 (Sheffield United FC, 8 mar 1969) |
Flest vunna matcher i rad | 7 ligamatcher (10 okt–14 nov 1965) |
Flest obesegrade matcher | 18 ligamatcher (28 nov 1964–12 apr 1965) |
Flest förlorade i rad | 2 (2 gånger) |
Högsta åskådarantal | Hemma: 52 368 mot Manchester United FC (17 apr 1965) Borta: 53 374 mot Manchester United FC (5 dec 1964) |
Lägsta åskådarantal | Hemma: 27 339 mot Aston Villa FC (12 dec 1964) Borta: 16 644 mot Birmingham City FC 26 apr 1965) |
← 1963/1964 1965/1966 → |
Leeds United AFC säsongen 1964/1965 | ||||
Nyckelpersoner | ||||
---|---|---|---|---|
Ordförande | Percy Woodward | |||
Tränare | ![]() | |||
Ass. tränare | ![]() | |||
Lagkapten | ![]() | |||
Matchställ | ||||
|
Laget spelade dessutom bra i FA-cupen där de lyckades ta sig till final för första gången i klubbens historia, en final som de dock förlorade mot Liverpool med 1–2 efter förlängning. I ligan spelade laget en effektiv fotboll som rönte stor framgång och efter drygt halva säsongen så gick de upp i serieledning, en ledning som de altenerade med Manchester United under vårsäsongen och där laget slutligen fick se sig slaget med minsta möjliga marginal, på samma poäng som Manchester United, men med sämre målkvot.
I ligacupen var laget inte lika framgångsrikt utan åkte ut redan i tredje omgången.
Detta var klubbens utan jämförelse bästa säsong någonsin, de nådde sin högsta ligaplacering någonsin (tvåa), sin första FA-cupfinal och kvalificerade sig för första gången till spel i en europeisk cup. Detta var inledningen till en tioårsperiod i klubben som senare skulle komma att benämnas Revie-eran eller Leeds gyllene år bland klubbens supportrar.
Leeds lagkapten Bobby Collins tilldelades fotbollsskribenternas (FWA) pris för säsongen som Årets fotbollsspelare i England (FWA).