Långyxa
vikingatida yxa / From Wikipedia, the free encyclopedia
Långyxa eller bredyxa (fornsvenska: bredhöxe, fornnordiska: breiðøx),[1][2] även känd som danyxa, daneyxa eller danskyxa (där dane avser "nordisk"), är en tvåhandsstridsyxa med långt skaft som var vanlig i Nordeuropa och särskilt Skandinavien under senare vikingatiden och högmedeltiden. Skaftlängden kunde gå upp till axlarna på användaren och bladet var mycket stort och tunt. När bäraren svingade yxan med båda sina händer gav det ett långt skär med stor räckvidd och slagkraft.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Långyxan var praktisk för att hugga ner beridna motståndare och bryta igenom fientliga sköldborgar vid fältslag. Den svingades ovanifrån mot huvud och skuldror, eller i sidled mot ben och stångskaft.