Knekt
fotsoldat / From Wikipedia, the free encyclopedia
Knekt, av tyskans Knecht: "dräng", "hantlangare", är en gammal beteckning för fotsoldat. Detta ord förekom redan under medeltiden som benämning på tjänare och gavs även till de värvade trupper som mot betalning tjänade som soldater. Ett särskilt slags knektar var de mycket beryktade tyska landsknektarna (ty: landsknechte), jämför bergsknekt.
- För andra betydelser, se Knekt (olika betydelser).
I Sverige övergick ordet snart till betecknande av fotsoldaten, oberoende av det sätt vilket han blivit anskaffad på, och i denna bemärkelse förekommer det även i Karl XI:s indelningsverk. Sedermera har benämningen knekt blivit utbytt mot soldat.