Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Klassisk japanska (中古日本語, chūko nihongo) refererar oftast till Heian-periodens (794-1185) japanska. Under det perioden infördes två stavelsebaserade teckenuppsättningar, katakana och hiragana, vid sidan av de kinesiska tecknen. Det bidrog troligen till den litterära boomen vid millennieeskiftet, då böcker som Genji monogatari kom ut.
Det var i den klassiska japanskan som mora ersatte stavelser som språkelement. Japanska är fortfarande ett morabaserat språk. Klassisk japanska hade 66 stavelser, mot den äldre japanskans 88.
a | i | u | e | o |
ka | ki | ku | ke | ko |
ga | gi | gu | ge | go |
sa | si | su | se | so |
za | zi | zu | ze | zo |
ta | ti | tu | te | to |
da | di | du | de | do |
na | ni | nu | ne | no |
ha | hi | hu | he | ho |
ba | bi | bu | be | bo |
ma | mi | mu | me | mo |
ya | yu | yo | ||
ra | ri | ru | re | ro |
wa | wi | we | ||
Den viktigaste förändringen var förlusten av jōdai tokushu kanazukai, som skilde mellan två olika sorters i, e och o. Denna förändring inleddes redan i slutet av den äldre japanskan, men fullbordades först i början av det klassiska språket.
Under loppet av 1100-talet föll /e/ och /ye/ samman till ett enda /e/, och under det följande århundradet sammanföll också /o/ och /wo/ till ett enkelt /o/.[1][2][3]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.