Fågelmatning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Fågelmatning är utfodring av tama eller vilda fåglar med specifikt anpassat djurfoder. Det finns flera orsaker till att människan utfodrar fåglar. Det kan vara en hobby, av tradition, som en riktad insats för en hotad art eller för uppfödningssyfte av jaktbara arter eller av domesticerade arter inom fjäderfäindustrin.[källa behövs]
Stödutfodring av vilda fåglar sker framför allt vintertid, och består då ofta av olika typer av fröblandningar. Dessa blandningar brukar kallas fågelfrö och exempelvis solros- och hampafrön är vanliga. I områden, där det finns kolibrier och andra nektarsugande fåglar, förekommer det speciella matare för sockerlösning. Man utfodrar också fåglar med frukt och olika typer av animalisk fett, exempelvis med talgboll. Vid juletid är det i vissa nordliga regioner tradition att ställa ut en så kallad julkärve.
Det finns en mängd olika typer av fågelmatare för utfodring av vilda fåglar. Vissa matare, anpassade för frön, är utformade som avlånga rör med hål och sittpinnar. Andra är utformade som plattformar, eller som små hus, och kallas då ofta för fågelbord. Fågelmatarens utformning ska i största möjliga utsträckning bidra till att förorening genom fåglarnas avföring ska kunna undvikas. Det är också viktigt att hålla rovdjur av olika slag borta. Vanligen hängs det i en lina, eller ställs på en stolpe, för att försvåra för andra djur att komma åt maten och fåglarna.
Fågelborden sätts ofta upp främst med avseende på småfåglar, men besöks ofta även av ekorrar och kråkfåglar. Vid stödutfodring av vilda rovfåglar används så kallad åtel, men detta kräver tillstånd.
Till skillnad från en fågelholk är en husliknande fågelmatare endast avsett för födosök.
Man ska inte lägga ut mat som innehåller salt, är mögligt eller innehåller saffran.[1]