Loading AI tools
elfte upplagan av Junior Eurovision Song Contest Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Junior Eurovision Song Contest 2013 var den elfte upplagan av Junior Eurovision Song Contest och anordnades den 30 november 2013 i Ukrainas huvudstad, Kiev, med Zlata Ognevich och Timur Miroshnychenko som programledare.[1] Tävlingen vanns av Gaia Cauchi för Malta med låten "The Start", medan andraplatsen togs av Ukraina och tredjeplatsen av Vitryssland.
Junior Eurovision Song Contest 2013 Be Creative | |
Datum | |
---|---|
Final | 30 november 2013 |
Arrangemang | |
Plats | Palace "Ukraine", Kiev Ukraina[1] |
TV-bolag | NTU |
Programledare | Timur Miroshnychenko Zlata Ognevich |
Bidrag | |
Vinnare | Malta "The Start" |
Röstningssystem | |
Varje land, och även den så kallade barnjuryn, delade ut 1–8, 10 och 12 poäng till sina tio favoritbidrag, dessa bestämdes med hjälp av 50% telefon- och SMS-röster, samt 50% juryröster i respektive land. | |
Antal bidrag | 12 |
Debutanter | San Marino |
Återvändande | Makedonien Malta |
Tillbakadragande | Belgien Albanien Israel |
Pausunderhållning | |
Öppningsakt | |
Dansnummer med variation och en flöjtspelare Artisterna tågade in till sina respektive låtar | |
Mellanakt | |
Eurovision-vinnaren Emmelie de Forest framförde sin vinnarlåt "Only Teardrops" De tävlande artisterna framförde temalåten "Be Crative" 2012 års vinnare Anastasiya Petryk framförde sin vinnarlåt "Nebo" samt nya singeln "The Winner" Ukrainas Eurovision-representant 2013, Zlata Ognevich, framförde sitt bidrag "Gravity" samt en mix av sina senaste singlar 2004 års Eurovision-vinnare, Ruslana, skulle ursprungligen ha framfört låten "Dancing" men avstod på grund av sjukdom | |
Junior Eurovision Song Contest | |
◄ 2012 2014 ► |
Samma kväll som tävlingen arrangerades drog 2004 års Eurovision-vinnare Ruslana tillbaka sin medverkan på grund av sjukdom. Hon skulle ursprungligen ha deltagit som en del av en mellanakt.[2]
Den 17 april 2013 meddelade EBU tillsammans med det ukrainska tevebolaget NTU att tävlingen skulle komma att anordnas i just Ukraina, närmare bestämt i huvudstaden Kiev, där Palace "Ukraine" utsågs till värdarena.[3] För andra gången i tävlingens historia arrangerades tävlingen därmed i föregående års vinnarland. Senast detta skedde var efter Armeniens vinst 2010, då tävlingen 2011 arrangerades i Jerevan. Dessutom var det första gången som tävlingen arrangerades i samma stad som ett tidigare år, 2009 stod Kiev som värdstad för första gången.
Kiev (ukrainska: Київ, Kyjiv; ryska: Киев, Kiev) är huvudstad och största stad i Ukraina. Den är belägen i den centrala norra delen av landet vid floden Dnepr, och folkmängden uppgår till cirka 2,8 miljoner invånare. Kiev är en egen administrativ enhet under statligt direktstyre och ingår därför inte i något av landets oblast. Den fungerar däremot som administrativ huvudort för Kiev oblast, som är det oblast som omger staden. Staden är ett viktigt industriellt, vetenskapligt, pedagogiskt och kulturellt centrum i Östeuropa. Det är platsen för många högteknologiska industrier, högskolor men även historiska minnesmärken. Staden har en omfattande infrastruktur och ett väl utvecklat kollektivtrafiksystem, däribland Kievs tunnelbana. Kiev klassificerades 2004 som en beta-världsstad.
Palace "Ukraine" är en av två huvudarenor i staden Kiev tillsammans med Palace of Sports.[4] Arenan öppnade 1970 och vardå den största inomhusarenan som tillägnades kulturella och konstnärliga utställningar i huvudsak. Byggnaden designades av flera arkitekter, Zhylytskyi och Vayner var två av dem som styrdes av den förnäma chefen från Ukrainska SSR, Yevhenia Marychenko.[5] Alla dessa tre arkitekter blev tilldelade Shevchenko National Prize som en utmärkelse för designen på byggnaden samt dess konstruktion. Byggnaden är trapetsformad, 28 meter hög och innehåller över 300 rum. Flera kända artister har framträtt på palatset, bland andra har Christina Aguilera, Enrique Iglesias, Luciano Pavarotti och Sofia Rotaru stått på scenen.
Elias Lekadis ansvarade för designen på scenen, det gjorde han även inför Eurovision Song Contest 2006 i Aten. Scenens design presenterades den 7 oktober 2013, och visades vara djupt inspirerad av temat "#BeCreative". Scenen bestod av ett golv lagt som olika långa pusselbitar. Ovanför scenen "svävade" dessutom flera pusselbitar som, precis som bakgrunden och golvet, kunde ändra färg.
Den 17 juli 2013 meddelade tävlingens högsta chef, ryssen Vladislav Yakovlev, att flera ändringar i formatet skulle göras. En av dessa förändringar var att inte bara den artist med flest poäng skulle premieras med en vinnartrofé, utan även de artister som tävlade för de andra- och tredjeplacerade länderna skulle prisas med en sådan. Yakovlev menade att man istället för att fokusera på enbart vinnaren, ville man prisa de tre högst rangordnade bidragen som ett bevis på de tävlande artisternas talang.
Den 7 oktober 2013 gick chefen för tävlingen, Vladislav Yakovlev, ut i ett pressmeddelande och bekräftade att 13 länder skulle komma att tävla i Kiev.[6] Det var redan känt sedan innan att åtminstone tolv länder skulle ställa upp i tävlingen, men att ett trettonde land skulle ställa upp var dittills okänt. Detta ledde till spekulationer av tävlingens fans, som i sin tur avgjorde att EBU valde att inte presenterade det trettonde landet förrän den 29 oktober.[6] Den 1 november 2013 meddelade EBU att Cypern var det trettonde landet, men att landets tevebolag, CyBC, valde att hoppa av från sin medverkan i sista stund.[7]
12 länder ställde i slutändan upp i tävlingen. Bland de tolv länderna debuterade San Marino, något som ursprungligen skulle skett redan 2011, men då tevebolaget SMRTV inte kunde hitta någon artist till att representera landet uteblev man. Malta och Makedonien återvände till tävlingen efter två respektive ett års uppehåll, respektive. Den 27 september 2013 blev det bekräftat att Albanien hoppade av tävlingen på grund av ekonomiska svårigheter hos tevebolaget RTSH, trots att man ursprungligen bekräftat sitt deltagande.[8] Avhoppet berodde alltså inte på sistaplatsen från 2012 enligt tevebolaget. Även Israel hoppade av tävlingen efter att ha debuterat 2012, detta meddelades den 21 oktober 2013.[9] Det mest anmärkningsvärda tillbakadragandet var dock Belgiens, landet hade tävlat alla år fram till 2013 då tevekanalen VRT (som sände tävlingen via barnkanalen Ketnet) valde att kasta in handduken genom sitt tillbakadragande den 27 mars 2013, och satsa på att hitta talanger innanför de belgiska gränserna istället för ute i Europa.[10]
Startordningen för de tävlande länderna lottades fram den 25 november 2013 under öppningsceremonin.[11]
Utöver de tolv deltagande länderna sändes tävlingen även i Australien (SBS), Grekland (Dimosia Tileorasi) och Kosovo (RTK) på TV, och i Storbritannien (98.8 Castle FM) via radio.
Nr | Land[14] | Artist | Bidrag | Språk | Plac. | Poäng |
---|---|---|---|---|---|---|
01 | Sverige | Eliias | "Det är dit vi ska" | svenska | 9 | 46 |
02 | Azerbajdzjan | Rustam Karimov | "Me and My Guitar" | azerbajdzjanska, engelska | 7 | 66 |
03 | Armenien | Monica Avanesyan | "Choco Factory" | armeniska, engelska | 6 | 69 |
04 | San Marino | Michele Perniola | "O-o-O Sole intorno a me" | italienska | 10 | 42 |
05 | Makedonien | Barbara Popović | "Ohrid i muzika" (Охрид и музика) | makedonska | 12 | 19 |
06 | Ukraina | Sofia Tarasova | "We Are One" | ukrainska, engelska | 2 | 121 |
07 | Vitryssland | Ilya Volkov | "Poy so mnoy" (Пой со мной) | ryska | 3 | 108 |
08 | Moldavien | Rafael Bobeica | "Cum să fim" | rumänska, engelska | 11 | 41 |
09 | Georgien | The Smile Shop | "Give Me Your Smile" | georgiska, engelska | 5 | 91 |
10 | Nederländerna | Mylène and Rosanne | "Double Me" | nederländska, engelska | 8 | 59 |
11 | Malta | Gaia Cauchi | "The Start" | engelska | 1 | 130 |
12 | Ryssland | Dayana Kirillova | "Dream On" | ryska | 4 | 106 |
Barnens jury var först med att avlägga sina poäng.
Nr | Mottagande land | Röstande land |
---|---|---|
5 | Malta | Barnens jury, Makedonien, Moldavien, Nederländerna, Ukraina |
3 | Ryssland | Armenien, Azerbajdzjan, Sverige |
Ukraina | Malta, San Marino, Vitryssland | |
1 | Armenien | Georgien |
Vitryssland | Ryssland | |
De flesta av ländernas tevebolag skickade kommentatorer till Kiev, medan vissa kommenterade från hemmaplan. För första gången i historien sändes tävlingen live även på tävlingens hemsida, vilket möjliggjorde för fans utanför de tävlande länderna att följa tävlingen trots att just deras tevebolag inte deltog.
Nedan listas samtliga deltagande länders röstavlämnare i startordning:[21][22]
Junior Eurovision Song Contest 2013: Kyiv | ||||
Samlingsalbum | ||||
---|---|---|---|---|
Utgivning | 22 november 2013 | |||
Inspelat | 2013 | |||
Genre | Pop | |||
Längd | 69:10 | |||
Skivbolag | Universal | |||
-kronologi | ||||
|
Junior Eurovision Song Contest 2013: Kyiv, är ett samlingsalbum ihopsatt av EBU och gavs ut i november 2013. Albumet innehåller alla låtar från 2013 års tävling. Till skillnad från tidigare år listades spåren inte efter ländernas startordning, utan efter ländernas bokstavsordning.
CD 1 | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Nr | Titel | Artist | Längd | ||||||
1. | Choco Factory | Monica Avanesyan (Armenien) | 2:46 | ||||||
2. | Me and My Guitar | Rustam Karimov (Azerbajdzjan) | 2:58 | ||||||
3. | Poy so mnoy | Ilya Volkov (Vitryssland) | 2:56 | ||||||
4. | Give Me Your Smile | The Smile Shop (Georgien) | 2:47 | ||||||
5. | Cum să fim | Rafael Bobeica (Moldavien) | 3:01 | ||||||
6. | Ohrid i muzika | Barbara Popović (Makedonien) | 3:07 | ||||||
7. | The Start | Gaia Cauchi (Malta) | 2:51 | ||||||
8. | Double Me | Mylène and Rosanne (Nederländerna) | 2:47 | ||||||
9. | Dream On | Dayana Kirillova (Ryssland) | 2:42 | ||||||
10. | Det är dit vi ska | Eliias (Sverige) | 3:03 | ||||||
11. | O-o-O Sole intorno a me | Michele Perniola (San Marino) | 2:51 | ||||||
12. | We Are One | Sofia Tarasova (Ukraina) | 2:58 | ||||||
Total längd: |
34:35 |
CD 2 | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Nr | Titel | Artist | Längd | ||||||
1. | Choco Factory (Instrumental version) | Monica Avanesyan (Armenien) | 2:46 | ||||||
2. | Me and My Guitar (Instrumental version) | Rustam Karimov (Azerbajdzjan) | 2:58 | ||||||
3. | Poy so mnoy (Instrumental version) | Ilya Volkov (Vitryssland) | 2:56 | ||||||
4. | Give Me Your Smile (Instrumental version) | The Smile Shop (Georgien) | 2:47 | ||||||
5. | Cum să fim (Instrumental version) | Rafael Bobeica (Moldavien) | 3:01 | ||||||
6. | Ohrid i muzika (Instrumental version) | Barbara Popović (Makedonien) | 3:07 | ||||||
7. | The Start (Instrumental version) | Gaia Cauchi (Malta) | 2:51 | ||||||
8. | Double Me (Instrumental version) | Mylène and Rosanne (Nederländerna) | 2:47 | ||||||
9. | Dream On (Instrumental version) | Dayana Kirillova (Ryssland) | 2:42 | ||||||
10. | Det är dit vi ska (Instrumental version) | Eliias (Sverige) | 3:03 | ||||||
11. | O-o-O Sole intorno a me (Instrumental version) | Michele Perniola (San Marino) | 2:51 | ||||||
12. | We Are One (Instrumental version) | Sofia Tarasova (Ukraina) | 2:58 | ||||||
Total längd: |
34:35 |
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.