Häll
kallas det man ser som blottad berggrund / From Wikipedia, the free encyclopedia
En häll, berghäll eller hälleberget kallas det man ser som blottad berggrund. Det vill säga en berggrundsyta som påverkats av mekaniska krafter så att växtlighet saknas, inte är övertäckt av jordlager eller bebyggelse.
- För efternamnet Häll och personer som bär detta namn, se Häll (efternamn). För ö typen, se Hälla.
Berghällar i Skandinavien har ofta en slät och mjukt rundad yta, som spår av istiden. Den långsamt flytande landisen medförde sten och grus som slipmedel. Spåren av istiden studeras inom kvartärgeologin.
Släta berghällar användes under bronsåldern för att göra hällristningar, som på flera ställen finns kvar idag och utgör viktiga fornminnen.