Hungersnöden i Ryssland 1921–1922
From Wikipedia, the free encyclopedia
Hungersnöden i Ryssland 1921–1922 (på ryska го́лод в Пово́лжье, hungern i Volga-området) var en allvarlig hungersnöd i den ryska sovjetiska federativa socialistiska republiken som började tidigt på våren 1921 och varade hela 1922.
Hungersnöden uppskattas ha skördat 5 miljoner offer och drabbade främst områdena runt floderna Volga och Ural,[1] och kannibalism kan ha förekommit.[2][3] Orsakerna låg i kombinationen av den ryska revolutionen, ekonomisk krigsföring av ententen och ryska inbördeskriget, som förvärrades av ett järnvägssystem som saknade tillgång till bränsle och inte kunde distribuera mat effektivt.[4]
Det torra året 1921 förvärrade situationen till en nationell katastrof. Hungern var så allvarlig att man åt utsädet hellre än att så. Hjälporganisationer var ibland tvungna att ge mat till järnvägspersonalen för att få sina varor transporterade.[5]
Ryssland hade genomgått sex och ett halvt år av krig, både första världskriget och inbördeskriget 1918–20, varav det senare utkämpades inom landets gränser. [6] Ryska inbördeskriget uppskattas ha skördat 7–12 miljoner offer, de flesta civila.[7] Under inbördeskriget så blockerade ententen handel och hjälpinsatser till Sovjetryssland. Röda korset i Sverige hindrades av England från att skicka en ångbåt avsedd för undernärda barn.[8][trovärdig källa?] Blockaden varade fram till första handelsavtalet med Storbritannien, 1921.
Båda sidor i ryska inbördeskriget 1918–21, såväl bolsjevikerna som de vita, hade tagit mat från bönderna, dels för att försörja sina arméer och anhängare, dels för att förstöra fiendesidans försörjning. Den bolsjevikiska regeringen hade rekvirerat leveranser från bönderna mot liten eller ingen ersättning. Detta ledde till att bönderna drastiskt minskade sin produktion. De bönder (kulaker) som kunde höll tillbaka sitt överskott för att sälja på den svarta marknaden.[9][10][11] 1920 skärpte Lenin kravet på matrekvisition från bönderna.
Inledningsvis avvisades all hjälp utifrån Sovjetryssland. American Relief Administration (ARA), grundad av Herbert Hoover (då statlig tjänsteman under president Wilson, senare handelsminister och 1929 president) för att hjälpa offren för svält under första världskriget, erbjöd hjälp till Lenin 1919, under förutsättning att de hade full kontroll över det ryska järnvägsnätet och delade ut mat opartiskt till alla. Lenin ansåg detta vara en inblandning i ryska inrikesfrågor och vägrade. [6]
Lenin blev till slut övertygad - av hungersnöden, Kronstadt-upproret, storskaliga bondeuppror som Tambov-upproret och av att någon tysk generalstrejk aldrig kom till stånd - att lägga om sin politik både in- och utrikes. Den 15 mars 1921 förordnade han den "nya ekonomiska politiken". Svälten bidrog också till att skapa en öppning mot väst: Lenin släppte in hjälporganisationerna. Krigshjälpen behövdes inte längre i Västeuropa, och ARA hade en organisation inrättad i Polen för att lindra den polska hungersnöden som började vintern 1919–2020.[12]