Heltonsskalor
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Inom musikteori är en heltonsskala en skala där tonavståndet mellan intilliggande toner i samtliga fall är ett heltonsteg (två halvtonssteg). Det gör den hexatonisk (sex toner per oktav). Heltonsskalan ska inte sammanblandas med durskalan eller stamtonerna, det vill säga pianots vita toner.
| I denna artikel |
| används tonnamnen |
| Bess (B♭) och B.
|
| Se olika skrivsätt. |
I princip finns det bara två heltonskalor:
- C, D, E, F♯, G♯, A♯ och C
- B, D♭, E♭, F, G, A och B
Oavsett om man utgår från exempelvis C eller E innehåller heltonsskalan samma toner. På så sätt saknar heltonskalorna, till skillnad från dur- och mollskalorna, grundtoner. Heltonskalorna har inte använts i någon större utsträckning inom de traditionella musikgenrerna, men förekommer inom bland annat jazzmusik, där den passar vid modal improvisation till plusackord. Det används även av impressionisterna Claude Debussy och Maurice Ravel.
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
